det här är hösten då jag lär mig sticka sockor

Oktober. Nu når inte längre morgonsolen över trädtopparna. Ljuset i lägenheten är dovt och färgerna utspädda. Jag sover längre än jag någonsin gjort förr, med katterna som kanelbullar i sängens fotände. Veckorna går så fort just nu och jag glömmer känna efter. Varje höst försöker jag göra till min, men det är som att den här årstiden inte vill låta sig hållas, inte tänker vänta. Den pågår parallellt med att jag ursäktar mig med att inte ha tid.

sticka sockor strumpor stickning ylle ull ullgarn yllegarn höst aliciasivert.se

Det här är hösten då jag lär mig sticka sockor. Det har jag bestämt. Varje år när solen sjunker och löven rodnar drömmer jag om att lägga upp maskor till en kofta. Det mörkblå alpackagarnet har jag sparat i många år. Jag tänker träknappar och rund halsringning, men att leta mönster är ett för omfattande projekt, att mäta stickfasthet och beräkna storlek. Jag orkar inte det. Istället lär jag mig sticka sockor. Jag rensar garnlådorna och hittar farmors yllehärvor – grått, vitt, tomterött och ett blått jag sparar till senare. Köper strumpstickor på vägen hem. Stickar resår, en avig, en rät, en avig och förlorar mig fullständigt i de oändliga varven. Det går fort att lära sig, fort att göra om. Jag behöver inte investera mer än min längtan efter att ha hemstickade sockor på julafton.

Jag har faktiskt bakat tre äppelkakor i år, så det är en sak till som jag tidigare mest drömt om men nu tar mig tid för. I fredags tog jag med mig en halva hem till mormor och morfar. Vi pratar om att fara till Gotland i slutet av månaden. Ta fem dagar åt att invintra bina, piskas av havsvindar och få ro att sticka något större. Även om det inte blir av är det en tanke som skänker mig tröst.

sticka sockor strumpor stickning ylle ull ullgarn yllegarn höst aliciasivert.se

Jag är inte ledsen, bara trött. I stunder kanske melankolisk. I andra skrattar jag så tårarna rinner. Känner mig om något lite efter i tiden, som om jag blivit varvad och tappat hoppet om att komma ikapp. Jag presterar alltid som bäst när jag redan ligger i framkant, då kan jag kuta hur långt som helst. Ligger jag sist är det som att hältan slår till redan i första kurvan och jag ger upp. Jag vet inte varför jag skriver löpningsreferenser men jag tror att ni förstår.

Utanför fönstret skiftar naturen mot rost och saffran och jag blir kall på vägen hem. Plockar fram handskar och tvättar upp halsdukar, byter jeansjacka mot ullkappa. Och stickar sockor för tjocka för att få plats i skorna.

Tags:
11 Comments
  • Anni

    1 oktober, 2018 at 15:01 Svara

    ”Vägen hem var mycket lång
    och ingen har jag mött,
    nu blir kvällarna kyliga och sena.
    Kom trösta mig en smula,
    för nu är jag ganska trött
    och med ens så förfärligt allena.
    Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
    går och tänker på allt detdär som man borde.
    Det finns så mycket saker som
    jag skulle sagt och gjort.
    och det är så väldigt lite jag gjorde.”
    <3 <3 <3

  • Linnéa

    1 oktober, 2018 at 17:28 Svara

    Man skall inte ta för sig mer än vad man orkar och göra allt i sin egen takt. Ens hälsa och välmående är det viktigaste man äger.

    Det här med stickfasthet är lurigt. Det kan variera från dag till dag och projekt till projekt. Så att att ”haka upp sig” på att ha rätt stickfasthet är ”fel” sätt att tänka. Jag vet att jag generellt sett stickar något hårdare än andra, så jag lägger alltid upp en storlek större eller stickar med större stickor. Jag brukar inte bry mig så mycket om jag får rätt stickfasthet, bara det jag stickar passar den kroppsdel som skall ha den är det inget problem. Så mitt råd till dig lyder: Hitta ett mönster du gillar och börja sticka. Funkar det inte är det bara repa upp och börja om eller på nytt med något annat. Annars kommer nog det där garnet blir liggandes länge i väntan på det perfekta projektet med den perfekta stickfastheten.

    • Alicia Sivert

      3 oktober, 2018 at 10:36 Svara

      Tack för peppen! Mitt problem år att jag förälskar mig i garn först och sen försöker hitta ett mönster som passar. Det jag har är för tunt för mig så jag behöver sticka med dubbelt garn och då är jag så illa tvungen att kontrollera stickfastheten innan jag börjar leta mönster. Men av sockstickningen får jag lite ny kraft. Kanske börjar jag leta den här hösten!

  • Anki

    1 oktober, 2018 at 20:48 Svara

    Det här med hösten, det är så lurig tid. Jag känner alltid att jag vill hänga med i höstens härligheter men det går så fort och helt plötsligt känns hösten bara kall o mörk istället för gula löv o mysiga promenader med halsdukar. Men det är höst NU. Träden är fina och jag gillar att fotografera allt för att verkligen se hur det ser ut ute. Ja jag tycker det är lättare att ha en bild att se på för att verkligen SE. Haha. Lite flummigt kanske men men!

    Hoppas du lyckas med dina sockor den här hösten, jag tänkte försöka mig på virka en tröja. Har letat mönster i en månads tid nu och lyckades hitta ett jag tror jag kan använda idag. Så det känns som turen låg på min sida idag.

    • Alicia Sivert

      3 oktober, 2018 at 10:38 Svara

      Jag förstår precis! Och just nu är jag glad att ha lång väg till jobbet för jag far verkligen förbi all natur och alla träd och får se deras dagliga skiftningar i farten även när jag inte hinner gå ut på promenad.

      Det låter väldigt lovande! Kanske dyker mitt mönster också upp snart. Sockorna blev i rätt storlek i alla fall, så jag började just på par nummer 2!

  • Fredrikapåvinden

    2 oktober, 2018 at 08:17 Svara

    Känner igen mig precis Alicia! Så fint skrivet inlägg. Jag önskar dig verkligen en lugn höst där du får tid för återhämtning och att komma ikapp livet. Säg till om du vill ha hjälp att leta mönster till drömkoftan! Jag älskar att leta drömmönster! <3

    • Alicia Sivert

      3 oktober, 2018 at 10:39 Svara

      Tack snälla Fredrika, och detsamma! Sockorna blev bra så nu har jag lite mer inspiration att provsticka garnet och börja leta mönster. Så tacksamt att veta att jag kan be dig om hjälp! <3

  • Helga

    10 oktober, 2018 at 08:29 Svara


    Jag stickar ju aldrig efter andras mönster. Himla praktiskt eftersom jag kan göra lite hur som helst (och inte orkar anstränga mig så mycket just nu). Ska precis starta upp en ny kofta i garn jag haft ett tag. Mörkgrått och ett skiftande dovt regnbågigt. Det gråa luktar så gott och känns lite fett. Längtar tills jag kan börja!

    • Alicia Sivert

      10 oktober, 2018 at 10:34 Svara

      Åh, jag får träna så jag också kan lära mig sticka efter eget huvud! Just nu är det alltför matematiskt för mig. Men två par sockor har det blivit i alla fall – alltid en start! Och dina koftplaner låter rent ljuvliga :)

  • Johanna Montell

    14 oktober, 2018 at 16:36 Svara

    Igenkänning i din text som alltid berör. Och hallå vad sugen jag blev på att sticka strumpor!

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.