KonMari: om metoden, boken och serien

”Ibland händer det att jag känner mig kvävd, kvävd av grejer.” skrev jag i inlägget om varför vi vill rensa ut hemma under våren. Till vår hjälp har vi valt KonMari-metoden.

Varför KonMari?

Jag kom i kontakt med KonMari för något år sen då jag såg ett youtubeklipp med tips på hur du viker och förvarar kläder stående. Med undantag för några slarvigare perioder, strump- och underklädeslådan har jag sen dess vikt innehållet i mina byrålådor på det viset. Ett intresse för resten av metoden väcktes i samband med Netflixserien som kom runt nyår och jag läste nyligen genom den första boken. Jag tycker att metoden känns logisk, genomgående, tillåtande, tydlig och rolig. Jag har alltid rensat i olika perioder och aldrig känt mig färdig. Med KonMari-metoden ser jag en möjlighet att bli det.

KonMari "The life-changing magic of tidying - the japanese art" av Marie Kondo, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Vad är KonMari?

KonMari är en metod för att organisera hemma, utvecklad av japanska Marie Kondo. Det som skiljer KonMari från andra tekniker är att du fokuserar på sakerna du vill behålla istället för dem du ska rensa ut. Föremålen du väljer att fortsätta äga ska ge dig en fysisk känsla av inre glädje. Tokimeku, på engelska översatt till spark joy. En känsla av pirr i magen, mycket djupare än att tycka något är vackert eller funktionellt. Saker som känns tokimeku är fröjdefulla att använda!

Under rensningen ska du plocka upp var och en av dina tillhörigheter, även småpryttlar och böcker, för att undersöka vad du känner för dem. Naturligtvis har jag gjort mig lite lustig över det här och skickat ruttna tomater i soporna med ett fördömande ”does not spark joy”. Metoden är heller inte applicerbar på exakt alla föremål du äger – vissa grejer är du mer eller mindre beroende av oavsett vad du känner för dem. Skurhinkar, första hjälpen-kit, laddsladdar och sånt. Men tankesättet kommer kanske till nytta när du ska sortera sådant du har mycket av. Jag har personligen lätt för att känna igen vilka saker som ger mig en djupare glädje och tycker det är en bra måttstock för att välja hur mycket jag vill behålla. Det finns inga siffror för hur många böcker, klänningar eller dessertgafflar du får äga, bara en uppmaning att tycka om dem alla.

Organisera per kategori

Sorteringen sker inte per rum eller byrålåda utan efter några givna kategorier, i en särskild ordning. Du börjar med kläder, fortsätter med böcker, papper, komono (kök, badrum, hobby, förråd, m.m.) och avslutar med sentimentala föremål. Inom varje kategori finns underkategorier som underlättar upplägget. För varje steg ska du samla hemmets alla föremål ur kategorin på ett ställe. Detta för att få en uppfattning om vilka mängder du äger och väljer att förvalta.

När du under rensningen kommer över något som väcker komplicerade känslor sparar du det till den sista kategorin, sentimentalt. Du börjar med kläder därför att det är förhållandevis enkelt att hitta vilka du känner dig både bekväm och fin i. Du har antagligen redan ganska bra koll på vilka du inte använder. Vilka som är av obekväma material, fel modell/storlek eller som är trasiga. Börjar du med papperskategorin eller ett förråd är risken att snabbt bli överväldigad, och med sentimentala föremål som dagböcker och foton är det lätt att fastna.

KonMari, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Organisera en gång för alla

Tanken är att hela processen ska göras en enda gång, under en sammanhängande tid. Att strukturera den nya förvaringen väntar du med till allra sist. För att inte behöva göra om när nya ytor frigörs eller investera i onödiga system. Kondo menar att i de flesta hem finns redan de förvaringslösningar som behövs.

Det som fick mig att hitta metoden var Marie Kondos teknik att förvara saker stående på högkant, som böckerna i en bokhylla. Enligt metoden viks kläder på ett särskilt sätt så de går att förvara stående i byrålådorna. Det ger en tydligare överblick än när plaggen ligger staplade ovanpå varandra. Man organiserar också efter färg eller struktur och sorterar lösa föremål i en byrå i mindre lådor, exempelvis skokartonger.

Om boken: The Life-Changing Magic of Tidying – The Japanese Art

Marie Kondos första bok heter The Life-Changing Magic of Tidying – The Japanese Art på engelska och Konsten att städa: förändra ditt liv med ett organiserat hem på svenska. Jag valde att läsa den på engelska eftersom den svenska översättningen fått mycket kritik. Tidying och städa är inte riktigt synonymer, precis som discard och slänga inte är det. Förespråkare av KonMari menar att det inte handlar om att städa så mycket som att välja och organisera. Du kan gå igenom processen utan att göra dig av med någonting, Jag menar också att man inte behöver ”slänga” allt som man väljer att inte behålla. Avyttra hade varit en bättre översättning och innefattar källsortering eller att skänka. För mig är det avgörande att rensa med ett uttalat hållbarhetsperspektiv.

Jag tycker att boken är lättläst, engagerande och intressant. Det dröjde till andra kapitlet innan jag kom in i den. Jag upplever att det första främst fokuserar på att sälja in metoden och innehåller en hel del upprepningar.

Det viktigaste boken ger mig är inspiration. Metoden känns logisk och effektiv. Jag får verkligen lust att ordna och ta bättre hand om mina saker! Att aktivt välja ut ägodelar vi vill använda, tacka nej till överflöd och möta alla sina ägodelar känns som ett bra första steg mot att bryta ohållbara konsumtionsmönster. Jag gillar också Kondos uppmuntran att välja ägodelar efter vem jag vill vara, inte vem jag har varit. Ett framtidsfokus istället för dåtidsfokus som jag tror är väldigt utvecklande och förlåtande. Jag ser faktisk fram emot att ta avsked av gamla dagböcker!

KonMari "The life-changing magic of tidying - the japanese art" av Marie Kondo, foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Om Netflixserien: Tidying up with Marie Kondo

Runt nyår kom Netflixserien Tidying up with Marie Kondo som innebar en enorm boom för KonMari-metoden. Kondo besöker olika amerikanska hem och hjälper familjerna att organisera. Hon möter unga par, en änka, barnfamiljer och pensionärer som bott på samma ställe i generationer och samlat både sina egna, sina föräldrars och barns saker på hög. Jag såg serien och blev inspirerad att läsa boken och försöka mig på en mer organiserad rensning här hemma. En gång för alla, liksom. Jag blev fullkomligt förälskad i Marie Kondos sprudlande personlighet. Hur hon klättrar in och försvinner i folks garderober. Slår ihop händerna och med ett lyckligt leende utbrister ”I love mess!”.

Serien är en bra ingång för dig som vill undersöka om metoden är något för dig, men räcker inte för att genomföra processen. Jag rekommenderar att du läser The life-changing magic of tidying och tar den med några rågade nypor salt.

Kritik

Vissa påståenden i boken är tyvärr oerhört könsstereotypa, dem får man liksom stryka över. Andra är översinnliga. Kondo tillskriver hus och saker inte bara känslor utan även fysisk makt att påverka städprocessen. Enligt henne ska du inte bara slänga sakerna du bestämt dig för att göra dig av med utan att först tacka dem för den tid de tjänat dig eller det dem lärt dig – t.ex. att du inte trivs med modellen. Jag ser en stor poäng i att visa sina ägodelar mer uppskattning och tror avtackandet kan vara en avgörande del i att bryta sina konsumtionsmönster. Du konfronteras med hur mycket du köpt som inte kommit till nytta. Hur mycket du sparat fast du inte använder eller tycker om det. Avtackandet kan också mildra skuldkänslor över att göra dig av med något som fortfarande är användbart, en bok du ännu inte läst eller något du fått i gåva. So far so good. Men Kondo hälsar också på sitt hus varje gång hon kommer hem. Hon tackar sina smycken för att de gjort henne vacker och sin väska för att den sett till att hon fått så mycket gjort under dagen. Genom att röra våra ägodelar ska vi överföra energi till dem så de får lyster och håller längre. Kritiken mot detta har inte varit nådig. Jag skriver själv inte under på översinnligheten, och känner att det här är en del av metoden som inte funkar för mig. Men jag vill också verkligen understryka att den är lätt att bortse ifrån och att många vita tyckare gjort sig lite väl lustiga över vad som i grund och botten är kulturella skillnader. Kondos metod stammar ur Shinto, en religion som praktiseras av 54% av den Japanska befolkningen. Alltså drygt 68 miljoner människor. Jag tycker vi kan vara mer försiktiga med att kalla det ”flum”.

laga hål i stickat konmari www.aliciasivert.se

Hållbarhetsperspektiv

Naturligtvis finns risken att vi rensar ut ägodelar som inte skänker glädje och köper nya som vi tror ska göra det. Medan vi är i en tid då vi ständigt behöver ifrågasätta alla våra köp anser jag ändå att det kan vara bättre med några genomtänkta investeringar nu om det innebär att vi i längden ändrar ohållbara konsumtionsmönster. Om vi däremot riskerar att tröttna även på de nya ägodelarna blir metoden ohållbar. Men Marie Kondo hävdar att hon inte har några stamkunder. Ingen som genomfört hela processen ska ha fallit tillbaka i gamla mönster. Hur sant det är kan jag inte svara på, men ur de personliga berättelser jag läst framgår tydligt att användarna blivit avsevärt bättre på att tackla impulsköp och tillfälliga lösningar.

Som återbrukare och miljömedveten förstår jag att jag står inför en stor utmaning. Särskilt när det kommer till att rensa ut sånt som skulle kunna användas igen. Men med den inställningen tror jag också att jag har närmast perfekta förutsättningar för att genomgå processen på ett hållbart och långsiktigt vis. Något jag saknar i boken är uppmuntran och råd om att laga, lämna in och skaka liv i föremål som skänker tokimeku men har gått sönder. Det skulle kunnat vara ett helt eget kapitel. En stor anledning till att jag väljer att skriva offentligt om min KonMari-process är att jag vill tillföra ett hållbarhetsperspektiv och kreativitet till trenden. Och undersöka om de båda är förenliga.

solnedgång gotland konmari

Min KonMari-process

Mitt första steg efter läsningen är att reflektera kring varför vi vill rensa och organisera om hemma. Sen skriver jag och Andreas en målbild av hur vi önskar att livet ser ut och känns i framtiden. Målbilden gör det lättare att fatta svåra beslut efter vägen. Ingår den här prylen i hur jag vill leva mitt liv? Vill du börja med KonMari rekommenderar jag att först läsa hela boken.

Jag har tänkt att ni ska få följa med genom den här processen och hoppas att det ska bli kul! Om inte annat kan ni ju skratta åt mig när jag sitter och gråter av utmattning i en hög av garner, kalligrafipennor och gamla tryckknappar om ett par månader. Min största utmaning lär bli komono-underkategorin hobby! Men det ska också bli skönt att sig igenom det och få ordning, en gång för alla.

Det blir lätt lite religiöst när en ska skriva utförligt om olika metoder och processer. Det är inte mitt syfte med att dela med mig av det här. Jag hoppas att det kan bli insiktsfullt och lärorikt både för mig och dig som läser. Att vi kan reflektera kring ägande och vårdande av föremål tillsammans. Och så hoppas jag att jag kan inspirera till att välja mer hållbart och visa hur du lagar och återbrukar. Om KonMari-metoden är lösningen för mig eller dig, det återstår fortfarande att se!

Är du bekant med KonMari? Vad har du för tankar om metoden?

Läs mer

+ Tankar om att rensa ut hemma
+ KonMari: om metoden, boken och serien
+ Min KonMari-målbild
+ KonMari kläder
+ KonMari böcker

Tags:
16 Comments
  • Monica Gestrinius

    4 mars, 2019 at 09:42 Svara

    Detta låter så intressant! Har sett reklamen på Netflix, o nu ditt blogginlägg. Ska läsa boken. Jag har försökt att få bort mycket av våra grejer, till följd av att vi nu har flera kartonger med ”loppisprylar” i källaren.

    • Alicia Sivert

      4 mars, 2019 at 09:49 Svara

      Vad roligt att du blir inspirerad! Det ska bli kul att dela erfarenheter längsmed vägen!
      Hoppas ni snabbt kan köra bort loppiskartongerna. Den delen tycker jag är det värsta med att rensa hemma ;)

  • Katarina

    4 mars, 2019 at 13:51 Svara

    Jag har kört en liknande variant som jag inte vet namnet på men där man också letar efter sakerna som ger en glädje. Och skiftar fokus till att minnen kan behållas även om prylen vandrar vidare. Och något om att det jag ratar kan ge glädje för någon annan, ett skicka vidare tänk alltså. Det sköna, tycker jag, är att vad som skänker glädje kan ändras över tid så det är ok att ändra sig. Länge släpade jag runt på husgeråd som jag hade fått som present i 20-årsåldern, saker som jag hade älskat och använt då men som sedan bodde i källarförrådet tillsammans med ett dåligt samvete över att jag inte längre uppskattade tingen. Nu klappade jag dem hej då och skänkte bort prylarna men behöll minnena och glädjen.

    • Alicia Sivert

      5 mars, 2019 at 09:48 Svara

      Tack för en jättefin reflektion, Katarina! Allt det där skriver jag också under på.

      Jag vill börja tänka ”har någon annan bättre nytta av den här?” när jag väljer, både bland det jag har och sånt jag funderar på att ta hem. Jag har också haft jättesvårt att göra mig av med sånt jag gillat och använt mycket FÖRR. Men har kommit till insikten att vissa grejer verkligen har fyllt sin funktion i ens liv, men är färdiga hos en. Jag hoppas att någon annan får glädjas över din ungdoms husgeråd med lika stor lust som du gjort!

  • Maria Starnberg

    5 mars, 2019 at 08:50 Svara

    Hej! Även jag har sneglat på Marie Kondo och hennes metod och det ska bli intressant att följa dig! När vi fick vår andra son i höstas blev det nödvändigt för oss att rensa ut för att få plats för hans saker. Men vi bor litet utan varken vinds- eller källarförråd så rensandet pågår ständigt och jag inser nu att det börjar bli dags att rensa mina tygförråd som hittills varit heliga. Det kommer att bli väldigt svårt. Det är alla drömmarna som hänger ihop med vartenda tyg som jag delvis har släpat med mig i varje flytt i upp mot 20 år. Slänga är otänkbart men vem kan uppskatta dessa tyger så som jag har gjort? Vem kan slutföra mina drömmar? Men det är även svårt att få till det praktiskt att ta fram allt och sortera med en bebis som alltid vill sitta på axeln och en nyfiken 4-åring som packar upp och sprider det som man äntligen fått ordning på :)

    • Alicia Sivert

      5 mars, 2019 at 09:54 Svara

      Åh Maria, tack för att du delar med dig av din berättelse! Jag förstår verkligen att utmaningen är trippel med barn som både kräver plats, växer ur saker och dessutom ska vara med och sortera ;)

      Jag känner väl igen vad du tänker om tygerna, och Materialet har verkligen varit min akilleshäl historiskt sätt. Jag hoppas få bättre bukt med det den här gången. Tar vi ut allting och känner på det tror jag det framgår ganska tydligt vilka av drömmarna som inte längre känns aktuella, och vilka som fortfarande väcker sömnadslust.

      Att göra sig av med tyg tycker jag också är svårt, eftersom det finns ett sånt överflöd och risken är att det sorteras bort av second hand-butikerna. Spontant kommer jag att tänka på vad det betydde för mig själv som 15-25-åring att få tillgång till billigt tyg. En hel värld som öppnades trots begränsad ekonomi! Finns det någon ungdom i din bekantskapskrets som syr eller drömmer om att börja? Eller någon verksamhet, typ Kulturskola, som kan ta emot tygerna? Där tror jag de skulle kunna få komma till sin fulla rätt <3

  • Helga

    5 mars, 2019 at 09:28 Svara

    Håller med om typ allt du skrivit! :) Jag tycker serien var väldigt mysig. Inte sådär dömande som den skulle varit om det var en amerikansk programledare. Hon är väldigt respektfull. Dessutom gillade jag att det var en mångfald på dem som var med (tex inte bara vita, 2 homosexuella par etc) Tummen upp för det!

    Skulle dock aldrig aldrig aldrig rensa ut mina gamla dagböcker. Även om jag inte skulle rensa ut nåt eller så tycker jag att bara vikandet är en stor vinst! Blir så glad när jag öppnar lådorna med barnens kläder. Så lätt att se vad som finns och så får allt faktiskt plats!

    • Alicia Sivert

      5 mars, 2019 at 09:58 Svara

      Åh vad roligt att höra, jag håller helt med! Har till och med blivit sugen att se om serien trots att det bara gått ett par månader sen sist :)

      Jag förstår verkligen det och tror jag kan vara ett extremfall som vill det. Men dagböckerna har tyngt mig i åratal och skänker mig ingenting annat än ångestkänslor och matthet. Jag har i stort sett bara skrivit dagbok när jag mått dåligt, och jag ser inte ett värde i att fortsätta förvalta minnena i sån detalj. Jag har tänkt länge på att jag vill göra mig av med böckerna, så det är inte ett infall jag kommer ångra :) Men plikttroget sparar jag dem till sista kategorin, haha!

  • Jossan

    5 mars, 2019 at 17:57 Svara

    Hm, nu måste jag ju faktiskt ta och titta på serien, och sen låna boken på bibblan. Jag har kommit i kontakt med metoden tidigare (under 2018), och försökte fuska, genom att börja med papper tror jag det var. Gick väl sådär…
    Så nu börjar jag om, och försöker göra som du skriver, ha en målbild, för då blir det kanske lite lättare. :)

    • Alicia Sivert

      6 mars, 2019 at 07:47 Svara

      Vad kul att du blev inspirerad att prova igen! Jag tror det här är en sån grej som hänger på att en gör någorlunda ”rätt”, annars är jag all in för att gå på känsla. Ser fram emot att höra allt om hur det går! :D

  • Jenny

    8 mars, 2019 at 09:44 Svara

    Ser mycket fram emot att följa den här resan! Har själv sett serien och blev som typ alla andra väldigt sugen på att börja rensa. Har dock varit för mycket annat för att riktigt ta tag i det än, men finns ju tid till det med framöver! Fastnade i inlägget här väldigt för meningen ”Jag gillar också Kondos uppmuntran att välja ägodelar efter vem jag vill vara, inte vem jag har varit.” vilket jag inte riktigt tänkt på i rens-perspektiv innan men dock i andra små beslut i livet (minns ex min inre diskussion huruvida jag ville vara en person som använde glasunderlägg eller en person som inte gjorde det). Kommer fundera vidare på detta!

    • Alicia Sivert

      8 mars, 2019 at 09:53 Svara

      Ja du har ju full rulle just nu så ge dig inte in i någon röjning ovan på allt! Det kan du göra sen när du börjar komma i ordning med allt annat :) Vad roligt i alla fall att du blir inspirerad, och jag tycker verkligen om det tankesättet! Vilket blev du då – glasunderläggsperson eller inte?

  • Wilda

    9 mars, 2019 at 13:08 Svara

    Så spännande att ta del av dina tankar om detta! Jag håller med om en hel del, speciellt hållbarhetstänket som ju är så viktigt att föra in. Däremot är jag sedan jag blev en yogi och meditationsmänniska närmare det värde hon lägger i saker, och andligheten i det. Men jag tänker att det är en så personlig sak, hur vi känner inför vår omvärld och dess betydelse för oss. För mig var det ett sätt att verkligen kunna ta avsked och inte fastna i sorgen över betydelsefulla ting, att tacka dem. Mitt stora problem nu är förvaring, framför allt att dela upp lådor etc. Hoppas att jag ska hitta en bra lösning på det snart. Vill ju INTE ha in mer plast nu.

    • Alicia Sivert

      11 mars, 2019 at 09:18 Svara

      Jamen jag förstår verkligen! Jag känner också att jag blivit mycket mjukare i min inställning till det. Att jag ser en stor poäng i att vara mer närvarande under avyttringen och efter, att prata med sina saker, uppskatta och tacka dem. Absolut!

      Haha ja, jag känner samma! Har googlat lådor med små fack och glaslock i flera år, men det verkar som att man slutade producera fina förvaringslösningar i början av 1900-talet. Nu senast har jag börjat fundera på om det är alltför krångligt att snickra egna insatser till lådor för att skapa fack. Plast och skokartonger känns inte som den långsiktiga lösningen! Men ska försöka vänta med att lösa förvaringen tills jag är igenom allting, även om det är svårt :P

  • […] första steget inom KonMari är att formulera en målbild. En tydlig och detaljerad visualisering av hur du vill att vardagen […]

  • […] ost när man ska på kalas. I sin odekorerade form gav den knappast någon hjärtklappning. Men min KonMari-process går ju ut på att göra om tråkiga föremål så att de ger tokimeku (inre glädje) och […]

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.