tankar om att rensa ut hemma

I ett par år har vi genomgått en rensningsprocess hemma. Den började egentligen 2015, när vi flyttade till vår förra lägenhet. Först tömde vi den på innehavarens alla ägodelar och fyllde vindsförrådet från golv till tak med allt som sparats och samlats på under en persons 80-åriga liv. Det var ett tungt och känsloladdat jobb att göra åt någon annan. När jag hittade burken med ståltrådssnuttar, noga hopvirade, och asken med vinkorkar, och alla restgarner och sparade matlådor (två pappkassar fulla) hände någonting i mig. Jag började reflektera över vilket materiellt bagage jag själv släpade med mig och kunde komma att lämna till eftervärlden.

Rensa ut hemma - bokhylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Baksidan av att vara återbrukare

Att återbruka och skapa nytt av något som skulle slängas är en pirrande upptäckarlust och utmaning av den egna fantasin. En känsla av kontroll och av att kunna påverka. Men det kommer också med ett ansvar och ibland – med skuldkänslor. ”Om inte jag tar hand om det här kommer det slängas”, ”Bara jag har medlen att ge det nytt liv”. Det är ett ansvar som i detta slit och släng-samhälle blir helt ohållbart för individen.

Och jag samlade. Garner och stuvtyger och märkliga mässingsföremål och fina band och udda knappar och trästumpar och ståltråd, jag också. Till dagen då vi tömde vår förra lägenhet på ägarens saker. Och jag fick nog.

I mig har det skett en förändring av vilka återbruksmaterial jag väljer att ta emot och försöka göra om. Sakta har jag rensat ut sånt som inte får nytt liv, inte heller hos mig. Det har inneburit en lättnad och bättre överblick över vad jag faktiskt har att jobba med. Jag inbillar mig att mer av materialet blir utnyttjat nu. Jag kan tacka nej till att ta emot sånt jag inte kommer att använda. Jag har insett att ansvaret inte ligger odelat hos mig. Min roll, som pedagog och som bloggare, är främst att inspirera till återbruk. Inte att åta mig att göra nytt av hela omvärldens ståltrådssnuttar.

Samtidigt har den här känslan spridit sig till andra ägodelar. Hur många stavmixrar är det egentligen rimligt att behålla när man flyttar ihop? Måste jag ha den här klänningen i garderoben när jag aldrig använder den, bara för att den är fin?

Rensa ut hemma - soffhörn. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Att flytta till ett mindre boende

I samband med att vi flyttade ifrån den lägenheten till vår nuvarande gjorde jag och Andreas ett stort rensningsarbete. Fast vi förlorade ett rum fick vi plats med allt vi ägde. Kanske inte så bra ordning i alla förvaringsutrymmen och fortfarande mycket som kan tåla en andra genomgång. Men vi trivs nu. I vårt hem, med våra ägodelar. Vi får också plats.

Ändå händer det att jag känner mig kvävd ibland, kvävd av grejer. Grejer som behöver uppmärksamhet, vård, skötsel och att få synas. Jag orkar inte borsta vinterjackan fri från katthår, för efter den följer så många andra jackor som behöver borstas och noppkammas. Jag orkar inte stryka mina byxor för då måste jag stryka klänningarna också. Jag orkar inte rensa bland mina foton för då borde jag även backuppa dem.

Det är inte så att vi har orimligt mycket grejer längre. Det mesta av vad vi äger är noga utvalt och vi minns när det är köpt, var och i sällskap med vem. Vi tycker om prylar med själ. Men vi har lite fler än vi orkar ta hand om. Varför ska vi brotta oss in i ett förråd förbi saker som inte använts på flera år? Varför ska jag känna det som att jag inte har några kläder att ta på mig när det hänger minst trettio klänningar i garderoben? Varför ska besticklådorna vara så fulla att någonting alltid fastnar?

Rensa ut hemma - kökshylla. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Ansvar att vårda sina ägodelar

Vi har pratat mycket om det här på sistone. Att med ägande följer också ett ansvar att vårda. Att ta hand om sina ägodelar på bästa sätt. Och det är ganska enkel matematik att fler jackor, byxor och klänningar kräver mer vård. Till slut blir man överväldigad och ger upp.

Kanske är det också detta att växa upp. Att skifta identitet och inte längre känna igen sitt nuvarande jag i streetwear-tröjor och vintageklänningar med för kort kjol. Att inte längre längta efter att läsa samma böcker, trots att de står där i bokhyllan och jag minns att de var så bra. Närheten till vad de föremålen har betytt för ens identitet är fortfarande stark, men jag ser inte mig själv läsa eller bära dem i framtiden.

Ibland har vi sugits med av loppispriserna. Köpt helt onödiga halvbra grejer när vi letade efter de perfekta. För att det var billigt och ändå begagnat. Kostade inte oss eller naturen så mycket. Men saker kostar tid, och vi har bestämt oss för att förvalta den tiden bättre.

Rensa ut hemma - vardagsrum. Foto av Alicia Sivertsson - www.aliciasivert.se

Nu ska vi rensa ut!

Under våren kommer vi rensa hemma. Med utgång i KonMari-metoden som är så trendig just nu och som jag tror kan passa oss. För att fokusera våra liv, vårt hem, våra utrymmen och vår tid på de saker vi tycker om att använda. Bort med bra-att-ha. Bort med kan-bli som aldrig blir. Bort med nostalgi och sånt som ”var dyrt” eller användes vid ett speciellt tillfälle. Minnena finns kvar ändå, och jag kan välja att spara på ett föremål därför att det påminner mig om en person, plats eller tid, men jag behöver inte behålla allt som gör det.

Jag tror även vi konsumtionskritiska behöver skapa en ny relation till sättet vi ger utrymme åt saker. Även om jag är loppisbesökare och återbrukare är jag också barn av min tid. Jag skaffar inte föremål med tanken att ”Nu är det detta matbord jag har, och här ska det stå, och sen ska mina efterkommande ärva det”. Jag vill börja tänka mer så. Inte att jag ska tvinga på folk mina kattklösta möbler när jag dör alltså, men att det jag släpper in också ska få utrymme och kunna hålla för att stanna länge. Det är en flerstegsprocess att konsumera bättre. Med second hand-vanan, återbruksförmågan och de senaste årens avyttrande är vi en bit på väg. Nu ser vi fram emot att ta nästa kliv, och att rensa ut – en gång för alla.

Läs mer

+ KonMari
+ Min KonMari-målbild

Vad längtar ni efter att ta itu med hemma?

Tags:
19 Comments
  • Jenny

    23 februari, 2019 at 09:13 Svara

    Så bra i tiden med denna lilla pushen, är själv i stadiet att jag liksom funderar på allt jag kan rensa ut men har fortfarande knappt börjat egentligen. Panikrensade ut ett par kassar böcker för att jag behövde ett par hyllor till webshop-saker men sen hände inte mycket mer i rensandet.
    Men jag har kommit till lite samma insikter som dig tror jag. Har varit proffs på att spara saker med ett nostalgiskt värde men som jag idag inte använder eller ens tycker är fint, men jag gjorde ju det DÅ liksom. Har en del grejer sparade som kopplar till fina minnen men som jag idag kan se tillbaka på och inse att i ett annat ljus var de där minnena inte ens så fantastiska.

    Ser fram emot att läsa mer av dina tankar i ämnet!

    • Alicia Sivert

      23 februari, 2019 at 09:32 Svara

      Åh vad fint att läsa Jenny, då kan vi hjälpas åt genom det här! Jag har också alltid sparat minnesartefakter och det går ju bra om en har ett system för dem. En resedagbok att limma in biljetter och vykort i eller en låda för minnen av människor som lämnat oss och platser som betytt mycket. Men när det ska trängas med sådant som används dagligen tror jag det blir lite fel.

      Om du inte vet var du ska börja så vänta tills jag skrivit om KonMari. Jag tycker det systemet verkar effektivt och pedagogiskt logiskt. Man rensar då efter kategori istället för rum eller låda. Jag ska försöka få ihop inlägget så snabbt som möjligt!

  • Beatrice Hallberg

    23 februari, 2019 at 12:08 Svara

    Det här inlägget trodde jag nog ändå aldrig du skulle skriva! Men dina tankar är precis där mina också varit länge nu, vad sjutton ska jag göra med alla grejer, trots att jag på många sätt gärna skulle vilja ha dem kvar om jag orkade? Jag testade till och med KonMari-metoden runt… jag vill säga 2015, efter att ha hittat videor om den på Youtube, och vi gick igenom ett flertal kategorier då. Inte alla, men många, och sen har det liksom flutit på i omgångar efter det. Jag följer inte alls den metoden punkt och pricka längre, men den gjorde det enklare att rensa vissa saker, som böcker. Åh, böcker, jag hatar att rensa böcker egentligen. Men ibland är det ju verkligen nödvändigt.

    Jag tror också att en flytt är himla bra för att rensa rejält, vi gjorde det verkligen när vi flyttade också. Fast vi fick större yta och bättre och mer förvaring. Och vi flyttade bara, vad kan det vara, 500 meter? Kanske? Och det blev ändå tre rundor med släp, vilket är helt absurt. Vi har ju tänkt flytta hem sen, hur sjutton får en ens med sig allt? Fattar knappt hur folk med hela hus gör när de flyttar.

    Men åh, jag har så många tankar kring detta att jag nog får ta och skriva ett eget inlägg som svar på det här!? Tipsar dock om en annan bok också, som jag gav till min samlande pappa i födelsedagspresent (hehe), som heter Döstädning. Du är ju inne lite på det där med vad vi lämnar efter oss, och det är precis det boken handlar om! Av Margareta Magnusson. Har inte läst den själv än, men ska låna på bibblan och se om jag gillar den.

    Vill skriva så mycket mer för det här inlägget petade verkligen på någon punkt i min hjärna som gör att jag inte riktigt kan släppa det, så jag avslutar här för att inte skriva en novell till kommentar, förlåt redan nu för den här short storyn :)

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 18:56 Svara

      Haha, vilket var det du inte trodde jag skulle skriva? Att jag också får nog? ;P

      Vad kul att det satte igång så många tankar! Jag märker verkligen på responsen att vi är många som tampas med det här, att få plats själv ha lagom mycket (och rätt!) saker omkring sig. Jag vill gärna läsa mer så skriv det där inläggssvaret vetja!

      Jag avskyr att flyttrensa – tycker det blir så drastiskt och lätt att fel saker åker, dessutom tungrott att ta till vara på det som ska skänkas när en också ska packa och packa upp. Det passar oss perfekt att göra nu när vi bott in oss :) Är så taggad!

  • Anki

    24 februari, 2019 at 10:54 Svara

    Jättebra inlägg. Intressant att läsa och visst jag tänker ofta likadant. Nu är jag verkligen inte någon som köper och byter ut saker stup i kvarten. Möblerna i min lägenhet har jag aldrig bytt ut sen jag flyttade hemifrån, och vissa saker är från när jag bodde hemma. Men jag tänker ofta på småprylar som man har, vad betyder dom sakerna för en, saker man fått som man kanske inte gillar, varför ska man ha kvar det? Det finns mycket att rensa och jag skulle också vilja göra det här. Men själv har jag en förmåga att bli väldigt nostalgisk när jag rensar, jag måste vara på renshumör om det ska funka haha.

    Kom föresten på när du skrev om sparande små ståltrådssnuttar o vinkorkar, tänk om det fanns en typ ”affär” (fast kostnadsfri) där man kunde lämna in sånt skapande-material, som en bank full med återbruksmaterial. Så kunde man gå dit och lämna in såna småsaker och hämta småsaker om man behöver. Som en bank med skaparmaterial. Det vore något.

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 19:00 Svara

      Åh, vad kul att du känner igen dig! Då kanske vi kan ta hjälp av varann :) Jag har också kvar de flesta möbler jag införskaffat, med undantag av ett soffbord och några nattduksbord som bytts ut. Men alla dessa kläder man gått igenom under åren? Jisses. Och alla dem man fortfarande dras med fast de egentligen inte används. Nä, nu får det vara nog!

      Alltså vilken FANTASTISK grej det vore med en kostnadsfri återbruksaffär! Tänk om vi kunde få ett sånt samhälle någon gång där en sån grej fick ta utrymme. Detta ska jag komma ihåg och ta med mig, om möjligheten någonsin dyker upp på något vis. Tack Anki för att du sår nytt hopp för mänskligheten!

  • Illianas

    25 februari, 2019 at 10:22 Svara

    Åh vad roligt att du skriver om just det här, jag har den senaste veckan just hållit på att rensa genom hela vårt hus! Lyssnade på både Kon-mari boken och en bok som heter Lev enklare. Jag har länge varit intresserad av minimalism och funderat i de banorna så efter att ha lyssnat på de böckerna blev jag så sugen att bara börja! Har nu gått igenom det allra mesta i hela huset och skänkt bort en hel del grejer, slängt sådant som inte går att skänka vidare, men också köpt ett par nya (begagnade) möbler eftersom vi behövde vettig plats att förvara de saker vi ville ha kvar. I helgen rensade vi ur förrådet och till nästa helg ska vi ta tag i ladan, och det blir ett tyngre jobb då det finns såå mycket skräp kvar där från tidigare ägare 😅

    Så himla roligt och intressant att höra dina tankar kring detta! Ska bli kul att läsa nästa inlägg med samma tema 😍

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 19:02 Svara

      Fantastiskt! Bra jobbat Illiana! Jag får verkligen kraft och motivation av att läsa det, med tanke på hur stort utrymme ni har att rensa och att det också finns grejer kvar från tidigare ägare. Det ska bli skönt att få ordning här också!

  • Martina

    25 februari, 2019 at 17:01 Svara

    Jag såg ett par avsnitt av Netflix-serien med Marie Kondo och jag vet nog inte riktigt om jag ska imponeras eller kräkas. Å ena sidan – fantastiskt bra att få en push att rensa det där man skulle må så bra av att ha gått igenom. Å andra sidan – att slänga allt man inte blir glad av är en lyx för den rike. Den som vet att man kan köpa en ny tröja när man behöver, om man skulle slänga lite för mycket. Och vem blir glad av en elvisp? En del saker är ju bara praktiska. Och vem orkar gå igenom en hel jättekategori i taget? Jag kan tänka mig att börja med strumplådan, ungefär.
    En hel del av min spontana kritik handlar nog mest om en kombination av ”jag borde” och ”det verkar skitjobbigt”. Inte att det egentligen är en dålig metod. Ska bli mycket intressant att se hur du balanserar detta, Alicia. Jag tror det kommer bli bra!

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 19:04 Svara

      Haha, jag förstår vad du menar! Vissa grejer måste man ju bortse från spark joy-momentet med, annars står man där med guldsandaletter och tio fina stenar men utan både elvisp och vinterskor ;) Jag saknar också verkligen ett avsnitt om hur vi kan vårda och laga våra saker, och kommer själv skriva främst utifrån det perspektivet. Men i grunden tror jag metoden passar mig och jag ser fram emot att få reflektera mycket mer över alltihop! :D

  • Grahnslöjd

    25 februari, 2019 at 20:10 Svara

    Väldigt intressant!! Jag håller också på att rensa, är mitt projekt under mammaledigheten, att gå igenom allt härhemma. Det går sakta men säkert framåt. För mig är det en befrielse att äga mindre och jag försöker handla sånt jag tänker att jag vill äga och nöta på tills jag dör typ… Samt handla second hand (hellre begagnat än inte alls) och verkligen fråga mig om jag behöver en viss sak… Kom ifrån ämnet lite men ska hursomhelst bli intressant att följa din rensning!!

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 19:06 Svara

      Vad härligt att höra! Jag tycker också det känns som att jag blir psykiskt lättare när jag har mindre fysiskt bagage. Ser fram emot lite luftigare lådor och mer väl utvalt innehåll!

  • Thea

    28 februari, 2019 at 21:52 Svara

    Alltså, detta träffade mitt i prick. Känner så väl igen mig själv i det här samlandet, för jag vill ju skapa av återbrukat material och även de knäppaste, mest banala sakerna kan ju faktiskt komma till användning. Som platslocken från en burk creme fraiche. Och så har jag helt plötsligt fem stycken på en hylla. Alltså varför, ens?!

    Så mycket klokhet och tanke i det här. Fick mig verkligen att fundera, för jag rättfärdigar också köp med att det ÄR JU second hand. Och utanpå det; om jag inte köper nu kan det vara borta sedan och då finns det inte ett andra exemplar. Som bäddat för impulsköp. Försöker verkligen bättra mig.

    Trots det lever vi i en slags konstant rensning också. Det är svårt, när vi har så gott om plats, att ta tag i det istället för att stuva undan. Så som min familj gjort i generationer, och som nu resulterar i ett uthus fullt med skatter, men också med bråte, ”som som vi borde laga” och sånt som väntar på en plats hos sin rätta ägare, som en dag gör sig av med något annat för att det ska rymmas. Nej. I år får det vara slut med detta.

    Jag ser fram emot att tömma husets inbyggda garderober. Här finns leksaker sparade från när jag var liten. Tyg som aldrig blev de gardiner de var tänkta till. VHS-filmer i en orimlig mängd. Kalle Anka-samlingar och legobitar i tusental. Det blir väl lätt så, när en tar över ett släkthus som liksom inte behöver flyttstädas. Men det är inte rimligt. Så med utgångspunkt i detta inlägg, och med förhoppningar om mer information och pepp och tips kring utrensning, ska vi göra som er och ta oss en ordentlig fundering kring vad vi mår bra av att omge oss med.

    Tack för ständiga klokskaper <3

    • Alicia Sivert

      1 mars, 2019 at 19:10 Svara

      Alltså det gör ju lite ont i mig men jag blir också glad att du känner igen dig! Tänker att vi kan hjälpas åt bättre då!!

      Second hand är verkligen bäddat för impulsköp och jag vill bli mycket bättre på att tänka ”Har någon annan bättre användning av detta?” för ur det avseendet är det ju toppen om det är borta nästa gång jag kommer dit! Men det är en utmaning, alltså verkligen, när en är skattsamlare och återbrukare.

      Sen förstår jag att utmaningen ni står inför med att tömma även efter andra är tiotusen gånger tyngre än min egen. Jag bävar verkligen lite inför den tanken. Och att rensa saker från ens egen barndom som är uppladdat med massor av känslor som också behöver få sitt utrymme och tid i processen. Kan bara skicka över all pepp och en lyckospark, och hoppas jag med mina reflektioner kan hjälpa till på något litet vis någonstans!

  • Linnéa

    3 mars, 2019 at 16:59 Svara

    Jag kan villigt erkänna att jag är en samlare och har svårt slänga/skänka bort saker. Jag tycker det är svårt att rensa ut saker bara sådär. Böcker eller saker med nostalgiska kopplingar är jätte svårt att göra sig av med. Jag måste känna mig på rätt humör för att det skall hända något av det. Eller gått och funderat på det ett tag innan det känns rätt att göra sig av med just den saken. Det är väl egentligen en hel del saker jag skulle kunna göra mig av med hemma för att jag inte behöver dem, men de kommer försvinna när det känns rätt att göra sig av med dem 😌

    Jag håller med Martina om att Kon-Mari metoden har sina brister. Alla saker kan inte ge en lycka som en elvisp förutom just den stunden du skall vispa en smet. Eller en bok som handlar om en historisk händelse som verkligen inte får glömmas. Sen har väl metoden sina fördelar också men just det där att allt skall ge en glädje får mig lite att kräkas på den.

    Tycker Ankis idé om en kostnadsfri affär hade varit toppen, då kanske det hade varit lättare att göra sig av med material eftersom det ändå funnits möjlighet att skaffa nytt utan att behöva förvara det.

    • Alicia Sivert

      4 mars, 2019 at 09:07 Svara

      Såklart ska du inte rensa om du trivs med vad du har! Jag har också massor med onödigt jox som gör mig glad och som jag kommer behålla. Det jag vill få bort är allt det där emellan. Målsättningen är inte ett minimalistiskt hem, utan att få bättre översikt och inte känna den där lilla frustrerade hjärtklappningen när jag försöker öppna en låda i chiffonjén utan att bryta av en sybåge.

      Jag håller helt med er om att det kan bli glättigt att utgå enbart från glad-känslan, och att en då skulle sluta upp utan en massa grejer en faktiskt behöver – elvisp, skurhink, plåster osv. Jag tror spark joy-delen är bäst applicerbar där en känner att en har ett överflöd. Det är lättare för mig att välja mellan två fina klänningar, koppar eller tyger.
      Väldigt bra sagt om böcker som berättar om sånt som inte får glömmas!! Såklart är det ingen joy i dem men absolut nödvändigt att bevara dem <3

      Ja, tänk om en fick möjlighet att bygga upp nåt sånt nån gång! Tycker skapargrupper på Facebook är toppen och har ofta blivit av med grejer därigenom, men mycket vill en ju känna på och se live. Hoppas det kan bli några kostnadsfria återbruksaffärer i framtiden och att vi får vara med och se det hända! :D

  • Wilda

    9 mars, 2019 at 12:43 Svara

    Jätteviktigt perspektiv som också jag har tänkt på nu i och med KonMari-hysterin. Jag gillar verkligen den tanken men är kritisk till att bara slänga ut, liksom jag håller med om att det blir ohållbart att vårda allt. Ser fram emot att läsa nästa inlägg om detta ;)

    • Alicia Sivert

      10 mars, 2019 at 09:52 Svara

      Det känns så fint att du också är mitt i den här processen – med rensning, reflektion, vårdande och omstrukturering av förvaring! Tror vi kan lära oss mycket av varandra :)

  • […] Tankar om att rensa hemma KonMari: om metoden, boken och serien Skilj på syfte, mål och löfte när du planerar din framtid […]

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.