se- och symester på Gotland

Nu bränner vi av en rulle blandade bilder från semestervardagen på Gotland va!

När vi först kom ner höll jag på att brodera brorsans porslinsfisk.

Jag fick lyfta ut lilla bordet och två stolar på backen för inne på gården hade sädesärlorna byggt bo – mitt i möbelstapeln dessutom!

Andra dagar låg jag på soffan i ateljén och tittade upp genom takfönstret på gårdens andra fågelbo.

Två feta björktrastungar vågade sig ut på tallgren en tidig morgon. Den ena hoppade tillbaka ner i boet efter att ha solat sig en stund.

Men den andra damp ner på gården. Ytterligare en anledning att hålla sig borta!

Så jag riggade arbetsbord inne i storstugan och sydde tio nya gardiner, förutom den prickiga jumpsuiten och en klänning. Alstras Sybingo22 var officiellt igång!

Nån dag åkte vi på loppistur till Röda Korset och Kuriåsa i Hemse. Kolla lagningen på den här fina träspaden daterad 1894! Hur kan vi slänga trasiga saker när de får så mycket mer själ av att lagas?

En annan dag fyndade jag porslinsigelkottar på Tofta Prylmarknad.

Men mest bara läste jag. Först Charles Bukowski, sen en bok jag hittade i huset och tror min morfar kände igen sig väldigt i, och sist Utvandrarna.

Vi såg Sudrets enda rådjur beta utanför muren en kväll.

Och hittade en souvenir han tappat en annan.

Andreas var snygg.

På midsommarafton serverade han vegburgare i kvällssolen!

Välkomna till Ristorante Ante.

Där satt vi och såg solen gå ner bakom muren medan resten av landet hoppade groda på annat håll.

Vi badade på stranden.

Men också i vallmofältet.

Andreas fortsatte vara snygg fastän det bara var jag som såg! Väldigt lyxigt.

Och inte bara vallmon växte i färggranna fält utan även blåeld och blåklint pyntade vår midsommarhelg vid världens ände.

Vi körde ut till Hoburgen två kvällar i rad. Stannade såklart för att klappa får!

Käkade på restaurang Majstregården som min morfar ritat på 60-talet och som nyligen fått nya ägare. För- och efterrätt var tiptop men burgaren kunde tyvärr inte mäta sig med Ristorante Ante.

Vi träffade så många fina kor och får att halva minneskortet är fullt av bilder på dem. Dessa får vi spara till ett annat inlägg!

Och de kyliga dagarna i början av vistelsen ersattes helt av heta sommardagar och varma mjuka kvällar. Mormors ylletröja fick åka tillbaka i sin låda.

Djurlivet blomstrade!

Växtlivet lika så!

Och allt var perfekt.

Två hela veckor fick vi mitt i allt detta, en sån särdeles lisa för själen. Det enda som fattades oss var katterna och jag kan lova att det kompenserats med tvångsgos sedan vi kom hem. Men att få börja semestern med en sån total tvärnit i tempo har varit guld värt. Jag har kunnat ha en helt annan känsla i kroppen på hemmaplan efter att först ha marinerat den i saltvatten och friska havsvindar. Den här sommaren är jag mer tacksam än någonsin för att mina morföräldrar skapade detta paradis till sig och oss på 60-talet, och att jag får vara del i att vårda och njuta av det.

1

prickig Zadie jumpsuit av mormors gamla draperi

Ta på dig terminalglasögonen och dra ner ljusstyrkan på skärmen för här kommer bilder som gör ont i ögonen!

Gotland! Högsommar! Vallmofält i full blom! Behöver jag säga att Andreas tvärnitade bilen när vi fick se en glimt av det röda vallmohavet mellan enbuskarna? Två gutar på cykel visade var vi skulle svänga av för att komma rätt ner till ängen.

Jag hade tagit med mig symaskinen ner och en hel låda tyg. Efter några dagars startsträcka (och slappande) beslöt jag inleda symestern med att göra färdigt ett UFO som legat sen i julas. En Zadie jumpsuit i mormors gamla prickiga draperi!

Projektet var lite hemsökt i början så jag hade tröttnat efter att bitarna blivit utklippta och sicksackade. Nu sydde jag ihop dem vilket gick fånigt fort jämfört med hur lång tid de legat omonterade på skrivbordet och agerat kattsäng.

Resultatet blev en tvåfaldigt prickig dräkt i tjock och stadig bomull! Perfekt sommarplagg för att stampa runt i vallmoåkern.

(Vilket jag naturligtvis inte gjorde, utan trippade försiktigt med högt lyfta knän på jordytorna mellan blommorna.)

Till fickorna och skärpet använde jag avigsidan av tyget som var vitt med beige prickar istället för tvärt om. Såhär i efterhand önskar jag att jag varit modigare och gjort hela den ena halvan avig! Det hade varit coolt.

Draperiet hade en liten fläck på ena rumpdelen så där sydde jag fast en påliggande ficka. Övade mönsterpassning noga på fickan och ryggen men glömde tydligen bort sömmen mellan skinkorna. Om man bortser från det kan jag alltså checka rutorna ”Mönsterpassa något” och ”Slutför ett UFO” i sommarens Sybingo22 med Alstra Studio.

Zadie jumpsuit är ett PDF-mönster vilket betyder att man får filen digitalt och skriver ut mönstret på A4-papper. Att tejpa ihop dem var typ det tråkigaste jag gjort i livet men nu när det är klart kan jag säga att det var värt det för detta är ett så lättsytt och bekvämt plagg!

Första gången jag sydde modellen (till julafton!) hade jag antecknat att jag skulle flytta midjan vilket visade sig vara en total felberäkning. Därför sitter delarna ihop lite under knytningen här, men med allt mönster som pågår är det väl inget man går och tänker på.

Nu har jag inte så mycket mer att säga men massor av härliga bilder kvar så nynna lite på Rönnerdahl medan du scrollar vidare vetja!

Alla foton är tagna av fenomenala Andreas Fagerström,
som inte bara stannar bilen för att låta mig fota utan dessutom
går med på att köra tillbaka dagen efter när jag bytt om!

1

till Klehammarsård och sen snabbt därifrån

Medan jag hade semester och kunde spendera Gotlandsdagarna med att läsa och sy gardiner satt Andreas och jobbade inne i morfars ateljé. Så fort klockan slog fem slängde han igen datorn och vi sprang ut på långpromenad.

Ner genom grindarna som leder till världens ände.

Denna vackra paradisplats där vi förlovade oss för sju år sen. Med det poetiskt ljudande namnet…

Haugbjärgar.

Här stod strandkålen i full blom. Strandkålen som om hösten ser ut som vita skelettarmar med frön som små hårda pärlor.

Nu som en mjuk och fyllig brudbukett strösslad med vita blomblad.

Vi följde vattnet i riktning mot Klehammarsård. Gick i sakta mak för att hinna leta slipade glasbitar på De Bästa Fyndställena. Det allra bästa stället är här, vid några ensliga fiskebodar där glaset alltid verkar samlas vid iläggningsplatsen för båtar.

Längsmed hela kusten blommade det karga landskapet.

Vill ni se lite kontraster kan ni titta på bilderna från samma promenad, en höstdag 2018.

Strax innan Klehammarsård kommer vi förbi ett ställe där man verkligen går på lånad mark. Här är skrattmåsarnas och strandpiparnas och grönbenornas mark – som Ronja Rövardotter skulle säga.

Och strandskatornas.

Men just idag var det tofsvipans plats. Satan vad sur den var! Cirklade runt oss som ett paraply i storm och skrek sig alldeles hes.

Plötsligt såg vi varför. En mycket nykläckt tofsvipeunge hade villat sig ut på grusvägen. Vi skyndade snabbt därifrån för att inte störa.

Så kom vi till Klehammarsård, Andreas favoritplats. Där stod han och såg högtidligt bestämd ut ett slag medan jag rotade runt i vattenbrynet efter fler skatter.

Plötsligt så trampade jag nästan på dem. En slarvig strandskata hade lagt tre ägg precis i vattenbrynet, utan så mycket som en tångrugga till skydd! En blåsig dag med höga vågor och de här äggen skulle vara puts väck. Eller om jag varit en sån som tittar ut över havet och inte ner i backen. Klatsch! Strandskatan hade tur den här dagen och vi tog det som ett tecken på att vi skulle hålla oss borta från stenstranden.

Upp på vägen igen.

Och in i den snåriga, spöklika skogen där krumma tallar flätas samman av törne och spindelväv.

Tillbaka till huset där det vankades middag och ett parti kubb!

Som jag totaltorskade.

0

den första riktiga Gotlandsdagen

Vi hade redan varit ett och ett halvt dygn på ön när den första ”riktiga” Gotlandsdagen grydde. Men det är något alldeles speciellt med att vakna i hytten där längst nere på Sudret. Som om ingenting gills förrän då. Och det gjorde vi alltså för första gången den här morgonen.

Även om vi inte har tänkt flytta permanent till Gotland förrän om tre-fyra år så var det svårt att missa en visning av den lokala skolbyggnaden. Därför började vi dagen med att åka upp till samhället och titta. Inte skulle jag tacka nej till ett vardagsrum i en gammal skolsal med högt i tak och breda fönsternischer!

Eller en ateljé med ritbord vid detta fönster, va.

Hade det varit tre år fram i tiden hade vi nog givit oss in i budgivning på det här. En rätt hisnande tanke! Men nu nöjde vi oss med att drömma.

När vi kom ut från visningen och tillbaka till verkligheten hade det börjat regna. Inte så mycket förstås för det gör det sällan på Sudret, men tillräckligt för att vi skulle vilja knalla över vägen för att söka skydd en stund. Det fann vi på Vamlingbo prästgård där vi fick både lunch och fika. Säsongen var ännu inte riktigt igång så det var dukat inne i en av utställningssalarna. Mysigt att äta och titta på Lars Jonssons målningar samtidigt!

Toscapajen var grym! Maten också men portionerna är ganska små, vilket är väldigt bra om man tänkt fika efteråt.

Tillbaka i huset fortsatte det regna och blev riktigt kallt. Vi tände en basa och oroade oss över att ha packat alldeles för svala kläder. Jag kröp i mormors ylletröja som ligger kvar i en låda här för just dessa tillfällen och Andreas lånade morfars fleece.

När regnet lättade gick vi ut på en kvällspromenad. Nävan stod i full blom ute på backen. Det lilla regnet skulle göra den gott.

Jag antecknar i minnet att veckan innan midsommar är perfekt om man vill se ön stå i full blom. Senare i juli är det så torrt och gult. Nu fullkomligt sprakade ängarna av blåeld. Vem behöver egentligen odla invasiv lupin när det finns blåeld?

Vi gick ner till havet och fiskebodarna.

Och vips så tittade kvällssolen fram!

Vem ni tror jag är ihop med.

Vem jag egentligen är ihop med.

Tänk att man kan bli så in i själen sprittande lycklig av doften från ruttnande tång. Det är sommar för mig! Solkräm, svett och släke – som gotlänningarna kallar den.

Vi rotade strandfynd bland stenarna och tittade på vadarfåglar.

Medan solen vägrade gå ner igen, för nu var det nästan midsommar och ingen har väl tid att sova då!

0

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.