happiness is a warm gun /9

Gräsänka. Åtta dagar och långa nätters kompression av de senaste månadernas uteblivna ångest. Karaktärsdanande. Känner att det fordrar en lista över sådant som är saligt.

Att vara sticksupport över sms.
Se paprikorna växa och göda dem så varsamt med kaffesump från frukosten.
Koboltblå himmel och gula gula löv.
Ha tolv flikar öppna i webbläsaren med hemsidor, bloggar och stickmönster att läsa från startsida till undersida.
Gömma kärleksbrev i någons strumpor.
Läsa om Pettson och Findus på kvällarna och titta länge på varje bild.
Alla djur på jorden.

Att ägna timmar och timmar åt att måla av någon man tycker så oändligt mycket om.
Kräla runt på golvet och försöka få tyget att ligga still när en ritar ut ett kjolmönster.
Göra egen hårinpackning och trots att den inte blir så lyckad och man mest får kamma banan ur tovorna så har man i alla fall fått dricka vin, skratta och prata om existens och konst på samma gång.
Gå längsmed Drottninggatan och inse att trots att man jobbar och bor mitt i allt dethär så är kommersen så främmande långt borta från en, och den kommer inte åt en.
Karamelliserade popcorn i choklad.
Gå på teater och dricka ett glas vin i pausen trots att det egentligen är för kort om tid.

Att gråta, för första gången på länge länge, för att ens känslor är så överväldigande.
Koka två sorters marmelad och inte kunna sluta utan baka tredubbel sats kolasnittar när man nu ändå är igång och köket ser ut som ett slagfält.
Åka hem till Törnrosdalen en hel dag bara för att sy.
Ha halsduken hundra varv kring halsen och väckas till liv av morgonkylan.
Att vakna mitt i natten och vara längtanssjuk och hitta kärleksbrev i telefonen postade från andra sidan jordklotet inte ens en kvart tidigare.

Vad livnär era själar sig på just nu?

kribblor, dillpynt och palmklättrande pansarspindlar med klor

I augusti hade vi såklart, liksom alla andra, kräftskiva. (Hashtag bloggaikapp.)

Jag är emellertid av övertygelsen att skaldjuren kommer att utkräva sin hämnd på mänskligheten inom en inte alltför avlägsen framtid och håller mig därför på säkert avstånd från allt var kribblor heter och kallas.

De är ju ändå typ jättespindlar med pansar och klor och en del kan klättra i träd. Verkligen ganska osoft.

Jag ställer mig även ytterst tveksam till kräftkalasets grafiska profil. I jämförelse med andra högtider där en kan hitta vackert pynt verkar allt som har med kribblor att göra per princip vara osmakligt. Värst är alla spretiga dillkvistar på vit botten. Tvi vale! Det enda jag gillar är månlyktorna – augustikvällsstämningen liksom. Några sådana hade vi inte.

Det var ganska trivsamt ändå för sällskapet var fint som snus och det fanns västerbottenostpaj.

Detta var även aftonen då Petter valde att outa sin ungdoms passion för riktigt stora krabbor. Det var verkligen jättekonstigt.

Jag tror även att jag blev mormor åt Nils, på något vis. Taget!

Bra kväll.