Jag gjorde ett nerslag i Törnrosdalen under helgen.
Hann knappt in genom dörren förrän han var där – inte så lite förtretad. Nå, var har du hållit hus? undrade han.
Jag bad om ursäkt och försökte muta med russin.
Hmm.
Okej, låt gå för den här gången.
—
Saknar att befrämja småfågelbeståndet. En får nog börja dressera duvor från balkongen.
Jag har så mycket bra grejer att visa och berätta, men tiden är helt oresonlig just nu = jag prioriterar bio, teater, kaffe i solen, långpromenader och ommöblering och var tvungen att köpa nya strumpbyxor därför att jag inte tagit mig tid tvätta. Snart tar jag sommarlov – då ska ni få se! Här är en sneak peek på vad som komma skall:
London dag 3 och 4 (= mer bilder på öl och Andreas mat).
Öppet hus på världens bästa utbildning, Levande Verkstad, vid Södra Stockholms Folkhögskola.
Bilder från Springsteenkonserten.
Pastareservage och presentation av mitt livsmotto.
Berättelsen om när vi byggde en egen ugn och brände lera.
Skatteåterbäringspresenterna i förskott.
Och såklart lite glimtar från lägenhet #13 som det nu börjar bli ordning på. Kanske ni får höra någon anekdot om köksspöket.
Plus att jag verkligen vill anta Jessicas skaparutmaning.
Snart!
De senaste skoldagarna har vi haft fritt arbete, tid att färdigställa och landa. Harmoni och anarki. Jag bara njuter.
Har ägnat tiden åt att äta Moas nybakade scones, ha kafferast mest hela tiden, lyssna på psykedelisk rock och lära känna den andra av mina tre kvinnor som jag påbörjade sent i november (ack, att få använda den frasen!).
Den första blev Grace Slick fastän jag inte hade någon närmare relation till Jefferson Airplane på den tiden. Nästan kusligt med tanke på att det var de (och Hubert naturligtvis) som räddade mig ur vintermisären senare.
Den andra håller på att utvecklas till Julianne Moore tycker min klasskamrat och det är en bra referens. Har haft en crush på Julianne så länge jag kan minnas.
Fast de är nog jag också – bägge två. Mina olika personligheter kanske. Ödeshäxan, tanten och den hysteriska fan-girlen, ni vet. Intressant hur omedvetet egocentrerad en är.
Blir bra sugen på blått hår i vart fall.
Blackout poems.
Dansen är densamma, förvirringen fortgår. Jag står med penseln i handen.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.