Hur bodde vi då, när vi var i Normandie och härjade hela sommaren?
Ungefär, eller ganska precis, såhär.
Skitbra alltså.
Mitt sovrum var inte sämst.
Utsikt över lillebror hade jag.
Päronen hade en tredelad jätteshabby spegel man kunde se kaxig och töntig ut i (fast fin förstås i den nya bästa alpackatröjan från Nebourg).
Inne i vardagsrummet kunde man tända olikfärgade stearinljus och brasa och dricka rödvin och äta praliner på den fluffiga mattan men akta sig noga för att slå ut urnan med förfadersaska som stod på spiselkransen.
Eller läsa om kannibaler tills man var rädd för att sova själv.
Eller gamea.
Och titta på fotbollen på världens minsta teve.
På gården fanns allt en kunde behöva för att maxa semestervardagslyxen.
Till exempel ett tvättställ.
Ett jättemystiskt förråd.
Fröbollar som såg ut som igelkottsbebisar.
Också en boulebana hos grannarna, men det har jag sagt förut och ni är uppmärksamma så det tänker jag inte tjata om.
Grannarna hade också ett bra hus. Ett sånt som man bara ser om man går ut precis vid tolvslaget årets femte fullmåne och snurrar tolv varv motsols med en okokt lök på huvudet. Jag testade.
Men varför, VARFÖR, är det så obehagligt välstädat?
Jo, för att den här dagen (lördag den 30 juni, häng med nu) for britterna tillbaka till det förenade kungadömet med resväskorna fulla av cider och franska ostar (usch).
Jag flyttade upp till grabbarna på vinden (det var där man brukade gömma oönskade barn och bortbytingar), tillsatte en touch av död och dekadens till inredningen, och i mitt rum flyttade det in en farmor, i C&Cs en mormor och en morfar och vips var hela släkten i Normandie!
De skulle äta skaldjur för det hade morfar längtat efter. Sånt sysslar inte jag med om jag kan slippa.
Jag slapp och fick gå hungrig. Men det var pråligt porslin jag inte åt på. Alltid något.
Men tillbaka till bebyggelsen alltså.
Elfte trappsteget var förrädiskt, ungefär som på Hogwarts.
Huset låg mittemot La Saussayes kyrkogård.
Det var makabert nog för min smak.
Från mitt nya krypin på vinden hade jag utsikt över det gudomliga lidandet.
Huruvida det skulle vara trösterikt eller ett dåligt omen vet jag inte riktigt.
Bra liv.
