gubbar med eller utan korinter


Utökar pyntsamlingen med ännu fler ljusstakar – handsmidda av en yngling från bygden.

Utifall någon gjorde misstaget att tänka sig att det var mer givande att vänta på nattbussar och slira runt på den snötäckta förhatliga stan än att bänka sig framför TV:n med julmust och en stickning sådär om lördagskvällen, så kommer SVTplay via mig här till eder räddning. I ytterligare tjugonio dagar kan ni se den första delen av Crossfire Hurricane, dokumentären om the Rolling Stones (femtioårsjubileet till ära) som igårkväll fick mig att hoppa upp och ner, skriksjunga, tappa maskor och grina som ett barn över Brian Jones fashionabla garderob och tragiska död. Se den.

För övrigt, angående pepparkaks- och Disneydebatten, hade jag tänkt skriva en hel liten shuffle osammanhängande åsikter i vanlig ordning, men jag tror jag låter bli och lämnar ordet till Anna-Carin istället. Känner i korthet att vi alla kan lära av Karl-Bertil Jonsson.

Glad advent, pussgurkor.

3

jag blev aldrig av med smaken av dig i min mun

När jag var femton år hade jag illrött, ilsket tuperat hår, söndertrasade neongröna Converse och en begagnad vapenrock med bröstet fullt av hemmagjorda Sex Pistols-, the Clash- och framför allt Thåström-pins. Allting med Joakim Thåström gick ner, jag började med Ebba Grön och arbetade mig igenom Imperiet till solokarriären och tillbaka till Imperiet.

När jag var arg lyssnade jag på Ung & sänkt, när jag var glad och upprorisk lyssnade jag på Alltid rött, alltid rätt, när jag led och längtade lyssnade jag på Monolog eller Blå himlen blues och när lärarna stack ut huvudena i korridoren i skolan och hyschade vred jag upp volymen på bergsprängaren till max och blastade Ung & kåt och Beväpna er i protest mot allt vad mitt avfärdande och glupande hungriga tonårshjärta fick utstå i en Stockholmsförort under de första åren av 2000-talet.


Rolling Stones-tröja, nitbälte och randiga byxor. Himla cool femtonåring.

Kanske är det för att jag själv upplevde så många renodlade, basala känslor under tonårsrevolten som jag kommit att förknippa äkthet med Thåström, kanske är han bara en riktigt genuin gubbe, för var gång jag drabbas av någon såndär ren och djurisk känsla – som ilska, frustration och längtan – söker jag mig tillbaka till min ungdomskärlek.

I år kom Beväpna dig med vingar. Och för första gången är jag tveksam om Imperiet verkligen var Thåströms karriärstopp, eller om den gamle geten just levererade en värdig uppföljare på 80-talsmagin.

Det som skiljer Beväpna dig med vingar från de två senaste skivorna Skebokvarnsvägen 209 och Kärlek är för dom är att Thåström helt utan nostalgi och sentimentalitet (vilka föregångarna svämmar över utav) djupdykt tillbaka till rytmer och tonårstrots som jag i ärlighetens namn trodde gått honom förlorad med åren. Det är samma anda som kan utläsas av titlarna till Alla har fel (igen) och Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal, fast mer gammal och kåt och för en gångs skull ganska trygg i otryggheten. Det är inte så fasligt jämmerligt och eländigt, utan lite mer jävlar anamma igen.


Det första spåret jag fastnar för är naturligtvis St Ana Katedral. Här kliver gubben tillbaka in i sina industriella rytmer och mässanden från 90-talet för att berätta historier av samma karaktär som Djävulen o jag och Mästaren o en iskall Margarita från 1989, men den här gången med erfarenheten av ett halvt sekels förgänglig kärlek på nacken. Det är diaboliskt, avvaktande och jävligt köttigt när man slits mellan en längtan att hamna mitt i den där pulserande magnetismen och skräcken för att låta den slå rot i en.


Thåströms historier om förlorade flammor blir bara bättre ju längre tiden går sen det faktiska mötet ägde rum. Det är någonting magiskt över den utdragna manin och sjukligt med en passion som bara växer ju längre avståndet blir. Detta gillar jag, 22 år gammal, och upptäcker att jag fortfarande kan vartenda ord av Häng gud och We’re Only in It for the Drugs.


Synd att jag kastade dem.

rubrik ur SMAKEN AV DIG av JOAKIM THÅSTRÖM, 2012
0

pynt som beteendepsykologisk strategi för en fröjdefullare jul

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, fönster, frost, snö, prisma
Andra advent är kommen och gången men jag finner det som alltid klurigt att komma i stämning. Jag har självvårdsdag igen och tänker mig att det här året ska jag inte jobba mig halvt fördärvad som tidigare decemberar utan ta jullov (om en vecka) och baka och koka och sylta in saker, pyssla och maka och rimma och se på den förlängda versionen av Sagan om Ringen-trilogin på projektorduk.

Jag ska också bättre lära mig att plocka undan och plocka fram, pynta efter humör och säsong istället för att ha allt vad jag tycker om framme jämt. Därför har jag påbörjat en mycket blygsam samling julsaker. Hittills tillhandahåller jag följande:

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, andra advent, second coming, adventsljusstake, porslinshundar, beswick staffordshire, porcelain dogs, candles
En mässingsljusstake vars köp jag rättfärdigade enbart genom att göra den till adventsljusstake (har ju tre kandelabrar och två enkla sedan tidigare, samt ett antal ljuslyktor). Jag får väl bli en sån där som har adventsljusstaken framme till långt inpå våren.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, tallrikar, royal copenhagen
Fyra jultallrikar från Royal Copenhagen (via Myrorna). De här äter jag decemberfrukost och kvällsfika på.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, tallrikar, royal copenhagen
Hare, uggla, islandshästar och koltrast.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, diodjulgran, dioder, diod, julgran, gran, diodgran
Samt en gran min pappa snickrade ihop under 90-talets början då det fortfarande var nytt och hippt med dioder. Jag tror inte det finns någonting fulare i hela världen, men den hör högtiden till.

Denna till synes modesta samling föremål är en stor bedrift med tanke på att jag förra året bara hade diodgranen och en annan upplaga av har-jultallriken (som jag till min förtvivlan slog sönder i januari). Nu försöker jag alltid ha någon av grejerna med mig när jag upplever trevligheter så jag kan betinga känslan av fröjdefull jul till prylen och återuppleva den då jag plockar fram bråten igen nästa år. Helt logisk behaviourism.


Annars är min bästa julsyssla att titta på Pettson och Tomtemaskinen, med Ingvar Hirdwall och Ika Nord, från 1993 (se del 2 här). Och Love Actually naturligtvis.

aliciasivert, alicia sivertsson, jul, mys, nyponbuske, fönster, frost, snö
Har ni bra knep och tips på julpyssel och saker som får en att komma i stämning är de så innerligt välkomna! Jag ska försöka komponera ett säsongsbetonat broderimönster utan smaklösa nallebjörnar i tomtemössa.

5

for I am a rain dog too

Idag fyller min favoritmänniska 63 år. Vi firar med ett yl och ett vrål, en skräll och en smäll och världens bästa solodans. 1987.

rubrik och klipp ur RAIN DOGS av TOM WAITS
3

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.