Jag virkade en badrumsmatta av några gamla t-shirtar.
Det finns lite olika sätt att göra tarn (t-shirt-garn) på: 1. långsamt och meditativt genom att klippa (se ovan), 2. utrymmeskrävande men tidseffektivt genom att skära med skalpell. Jag klippte, och jag mätte ingenting och jag var jätteslarvig för Jamie Oliver säger att mat ska se hemlagad ut och jag tycker handarbete ska se handgjort ut. Lita på era ögonmått här och blir något snett, vint och jävligt är det ”rock’n’roll”, säger kocken.
Medan jag klippte lyssnade jag på mina kollegors podcast.
Tarn är bra till just badrumsmattor eftersom t-shirtstyget har bra uppsugningsförmåga, men jag tänker mig att man kan göra grytunderlägg och sittpuffar och vad man vill med samma teknik.
Stora, urtvättade t-shirtar med så lite motiv som möjligt och helst utan sydda kanter kan man exempelvis fynda i pappas garderob, eller på Röda Korsets outlet.
T-shirtåtgång: 4 tröjor.
Virknål: 9 mm.
Virksätt: Halvstolpar.
Diameter: ca 52 cm.
Arbetstid: 3 dagar.
Materialkostnad: Nästan ingenting.
Bonus: Naturen hjärta remake.
Säg till om ditt badrum vill ha den (eller en annan – har blivit beroende).
Eftersom jag både skulle vilja sy mer, har massor av oavslutade projekt och alltid drar mig för att fotografera av dem är det här en bra utmaning för mig. Tanken är att en om tisdagarna, så ofta en nu hinner, bär ett plagg man sytt, förbättrat eller dekorerat själv. Inget projekt är för litet.
Så idag har jag på mig en kjol jag sydde i samband med ponchon för månader sen men inte kommit mig för att fotografera.
Tyget är köpt på Myrorna för 25 kronor, mönstret på Erikshjälpen för en guldtia och dragkedja + knapp hittat i någon fyndlåda. Remake for the win.
Jackan hittade jag på Röda Korset härom dagen. Tänker mig att jag ska brodera något på den.
Mönstret är förresten detsamma som till sjöjungfrukjolen, fast jag modifierade det lite genom att ta bort knäppningen, lägga till en dragkedja (min första!) och korta längden.
Idag träffade jag min största bloggidol och förebild, Jessica, för första gången.
Det är så löjligt att vi inte setts tidigare när hela våra liv är som en enda lång kärlekshistoria med gemensamt förflutet och sammanflätade öden. Förutom att vi bägge diggar konst och Harry Potter har vi nämligen hängt i samma kretsar och varit på samma scoutläger, plus att våra föräldrar jobbar ihop ibland. Jättekonstigt.
Vi botaniserade i mitt syskrin.
Och sen lärde jag Jessica brodera korsstygn.
Men detta var ingen vanlig date, detta var ett Möte. Jessica och jag ämnar nämligen göra konstrevolution.
Den långsiktiga planen är att förändra världen, den kortsiktiga att komma på en ny titel till våra bloggkategorier med kreativt material – måleri, stickningar, collage och allt annat hopbygge vi håller på med och som vi inte vill kategorisera som ”pyssel” längre.
Varför vill vi inte använda ordet pyssel?
Därför att det är en förminskande ord helt enkelt. Om man synonymgooglar det får man fram: knåpgöra, småbestyr, pilleri och stök. Det är förbaske mig inte vad vi sysslar med.
”Pyssel” är ingenting som betyder något. Det ställs inte ut och ifrågasätter inte världsordningen, men ”konst” är också fel ord, gränsen otydlig och vi ägnar oss åt bägge delar och varken eller.
Så vi googlade synonymer och etymologi, översatte till latin och ryska, lekte ordlekar och broderade om vartannat.
Det bästa kategorialternativet verkade till sist vara detta. Alster stammar ur ala (föda) och är besläktat med ålder och älska. Mycket bättre! Vad tycker ni?
Eventuellt att jag vill använda ”saker som hon gör”, som en nick till min tonårskärlek, Thåström, men det vore lite att undvika problemet.
Våra idoler (utöver Thåstrumpan) är impressionisterna, dadaisterna, Karin, alla astronauter och William Morris. En förklaring vore överflödig.
Hand i hand med problemet att inte se sitt eget skapande som någonting större än ”pyssel” går det faktum att om jag vore man och grejade som jag gör skulle ingen påstå att jag pysslade. Varför är kvinnliga uttrycksformer (broderi, stickning, vävning etc.) pyssel och i bästa fall hantverk, medan manliga (måleri, skulptur) konst, och varför ska det vara så svårt för kvinnorna att ta plats som målare men anses monumentalt med en man som virkar?
Jag har aldrig i hela mitt liv sett mig själv som konstnärlig eller trott på någonting jag skapat som konst – och vad är det för dumheter liksom? Det tar fortfarande emot ända från tårna men det ska bli ÄNDRING. Om inte annat så på den piedestal ovanpå vilken vi placerar ”konstnärer” och den snäva och trista avgrund till vilken vi förpassar ”pyssliga tjejer”.
Jävla jantelag, nu ska du döden dö.
Nästa steg i revolutionen är att uppmuntra alla andra talangfulla människor där ute att uppskatta sitt eget/andras skapande och sluta använda nedvärderande begrepp. Är ni med oss?
London 23-26 april. Dag 1: från Karlberg till Kings Cross.
04.42 avgick Arlanda-pendeln från Karlbergs station och ett sms från Nils varnade mig för att stiga på i första dörren och dra rullväskan genom en färsk morgonspya. Jag gick på längst bak istället.
Tittade på klipp och hade så roligt åt den här videon att vi nästan kräktes själva.
Incheckade och klara ville vi ha frukost. Jag ville ha croissant och espresso. Andreas ville ha alla ägg som fanns.
Sen höll vi på att missa flyget pga SÅ trötta att man tänker sig att man kan slappna av efter säkerhetskontrollen. Det kan man inte för man måste naturligtvis gå ombord också. Hann med planet i alla fall – här är en vinge som bevis.
Landade på Gatwick, uppsökte bekvämlighetsinrättningarna. Andreas konstaterade:
”Captain’s log: Kvalitén på toapapper har sjunkit avsevärt sedan jag lämnade hemlandet.”
Sedan var det dags för resans första öl. Fast jag var fortfarande lite nyvaken och stod över.
Utanför restaurangen fanns en underlig typ. Nils var i extas.
Hittade Piccadilly.
Tog tåget mot Cockfosters. Resans andra höjdpunkt.
Mindade the gap vid Russell Square.
Där vi gick uppför de 175 spirltrappstegen till solen (medförande bagage, hav i åtanke). ”Because yolo”, som någon sa innan denne förlorade andhämtningsförmågan. På bilden är Jonas på väg nerför en trappa om uppskattningsvis 10-12 steg. Mycket trevligare.
Tog upp kameran och en ortsbo tänkte ”detta är min chans” och störtade fram med all swag han kunde uppbåda, men tyvärr märkte jag ingenting förrän Teodor gick igenom bilderna i efterhand så mannens modellkarriär uteblev sånär som på denna bild.
Levde parklife i Brunswick Square. Hade det oförskämt BRA.
Konstaterade att såhär lycklig har jag inte varit på väldigt länge. Semestern hade redan betalt sig och klockan var inte ens dags för afternoon tea.
Vi hade kunnat stanna i parken för evigt men alla var kissnödiga så vi knatade till Kings Cross Road.
Gick fel tre gånger men hittade till sist Clink 78 som inte är en porrklubb, namnet till trots, utan ett gammalt fängelse och sedermera hostel.
Bodde i korridoren med den mest hiskeliga färgen och lärde mig fan aldrig att hitta till duscharna.
Fick vår krypta. Det var så trångt at du må gå sidelengs. Om alla satte sig i sängarna kunde en person i taget flytta sig över golvytan ungefär. Man fick byta platser som med en Rubiks kub.
I anslutning fanns ett schakt. Hångelhålan. Allt skamfullt förpassades dit ut. Inklusive Lucas skor.
Så efter att ha dumpat väskorna gick vi på äventyr. Via the Poor School.
Såg mig och Andreas i vår mentalt korrekta ålder.
Hittade Nils vänner och en pub.
The Rocket.
Äntligen Guinness!
Lucas såg till att få med sina muskler på varenda bild.
Sen skulle vi åka tåg och kom bort ifrån varandra och hamnade i olika vagnar och fick skrika genom fönstret. Panik.
Men återförenades, puh! Och åkte Londons längsta rulltrappa vid Angel (föga imponerande jämfört med det hela sju meter längre exemplaret vid Västra Skogen hemma i moderlandet).
Gjorde inte såhär.
Letade upp en ny pub och mer mat.
Så vid tio (lokal tid) var jag på god väg att somna ihop, men höll ut till kanske halv tolv och medan jag däckade på rummet fortsatte festen i hostelbaren med vad som enligt sägnen var ”episk” karaoke. Jag vaknade av att jag drömde att Lucas rev ner väggen med en ballongvisp (det lät väldigt mycket när man öppnade dörren till kryptan) och sov sen ostört fram till ungefär tresnåret då jag vaknade av att helvetet brakade löst två gånger om. Men mer om det får ni veta senare.
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
