första Mosebok

Den åttonde dagen läste Gud alla bloggar som försummats under den hårda arbetsveckan.

uncle Phil can’t live without his pills

Jag har skrivit min första tentamen. Alltid är det något. Nu vet jag hur det går till och hur frågorna utformas. Hur de rättas är en annan femma så fråga inte hur det gick. Jag lever vidare i min ovisshet.
Det har gått utför sen förra veckan. Mår pissedåligt och hostar och gnäller och har ont i varenda del av kroppen och huvudet spränger och så vidare. Ingen feber så svinflunsan är det inte, men förbannat trist likväl.
Hostmedicin, alvedon, Ricola hastabletter, varm mjölk och duntäcke. Och ett berg av böcker. Nu vet jag vad plugga är. Jag har aldrig förut upplevt detta. Att sitta från frukosten tills man går och lägger sig och bara studera. I flera dagar. Fan ta mig om det inte ger utslag på tentan. Kanarierna har varit mitt enda sällskap under veckan, och knäpp har jag blivit på köpet. Prata med fåglarna, slå näven i en dörrkarm, drömma om stigma consciousness, locus of control, konformitet och gruppolarisering är vardagsmat.

Helvete, nu kom jag på massor med grejer jag glömde skriva…

inferno

Nu vet jag vad det innebär att klättra på väggarna.
Jag tror psykologistudier kan försätta en i psykos.

tentavecka

Den här ljuvliga veckan är min dator-tv-sömn-förtärings-umgänges-tid begränsad till cirkus tio minuter per dygn. Därför är jag supereffektiv och det här lär bli mitt farväl-på-ett-tag-meddelande. Puss och hej.

P.S. Om ni undrar hur mitt huvud känns just nu, så är det såhär.