whistlin’ past the graveyard

Happ. Min dator är död. Kopplar jag upp den till Internet slår den ut alla andra datorer i hushållet – utan att själv fungera. Kan fortfarande jobba offline men vad gäller surfingen är den troligtvis redo för kyrkogården. Familjens datorkonsult arbetar fruktlöst.
Så kul var det.

Sjuk fortsätter jag att vara och spenderar dagarna med att inte vara på föreläsningarna, lösa korsord, dricka kaffe, prata med fåglarna, titta på Pettson och tomtemaskinen, äta pannkakor, sörpla kycklingsoppa och lyssna på Tom Waits album Frank’s Wild Years.

Dag med huvudvärk: #15.

första Mosebok

Den åttonde dagen läste Gud alla bloggar som försummats under den hårda arbetsveckan.

uncle Phil can’t live without his pills

Jag har skrivit min första tentamen. Alltid är det något. Nu vet jag hur det går till och hur frågorna utformas. Hur de rättas är en annan femma så fråga inte hur det gick. Jag lever vidare i min ovisshet.
Det har gått utför sen förra veckan. Mår pissedåligt och hostar och gnäller och har ont i varenda del av kroppen och huvudet spränger och så vidare. Ingen feber så svinflunsan är det inte, men förbannat trist likväl.
Hostmedicin, alvedon, Ricola hastabletter, varm mjölk och duntäcke. Och ett berg av böcker. Nu vet jag vad plugga är. Jag har aldrig förut upplevt detta. Att sitta från frukosten tills man går och lägger sig och bara studera. I flera dagar. Fan ta mig om det inte ger utslag på tentan. Kanarierna har varit mitt enda sällskap under veckan, och knäpp har jag blivit på köpet. Prata med fåglarna, slå näven i en dörrkarm, drömma om stigma consciousness, locus of control, konformitet och gruppolarisering är vardagsmat.

Helvete, nu kom jag på massor med grejer jag glömde skriva…