steg för steg

Till att börja med måste jag tacka alla som kommenterat mina målade bilder! Som jag sa för någon månad sen publicerar jag inte dessa för att jag lagt ner vidare mycket energi i eller är särskilt nöjd med dem, utan snarare för att jag vill arbeta upp mig och då är det kul att kunna se en utveckling. I vilket fall spårrar all er uppmuntran, och jag vågar nästan på riktigt drömma om att någon gång i framtiden kunna måla ett äppelträd.

På allmän begäran har jag gjort en snabb steg-för-steg-serie av hur jag målar. Det känns lite pretentiöst med tanke på att jag ännu inte är särskilt duktig så jag ger inga tips eller råd just eftersom jag själv fortfarande håller på att leta mig fram. Helt enkelt mitt arbetssätt alltså:


1. När det rör sig om ett så pass komplext djur som en fasan letar jag helst rätt på en bild att ha som förlaga. I det här fallet en jag fotade vid Fountains Abbey i april. Med den framför mig börjar jag med en enkel blyertsskiss för att få proportionerna rätt.


2. Färglägger de olika blocken med platta, ganska ljusa färger (akvarell).


3. Lägger till skiftningar och svärta.


4. Byter till en tunnare pensel och målar detaljer som fjäderskrud, öga och sublimare färgskiftningar. Avslutar med att fylla i konturerna med bläck.

Egentligen hoppar jag mycket mer mellan de olika momenten, går i förväg, gör om och gör om igen, men ungefär såhär går det till. Hur mycket tid jag lägger ner varierar beroende på lust och objektets detaljrikedom, rådjurskidet gick självklart snabbare från skiss till målning än Göte här.

Så, återigen, tack! Ni är för fina. Nu funderar jag på en noshörning…

5

val 2010

”Differences of habit and language are nothing at all
if our aims are identical and our hearts are open.”

Det är synd att Dumbledore aldrig haft några ministerambitioner, annars vet jag vem jag hade kryssat den 19 september.

citat ur HARRY POTTER AND THE GOBLET OF FIRE av J.K. ROWLING, 2000
3

bland kobbar och katastrofer

Idag är allra sista chansen att se Margareta Strömstedts dokumentär om Tove Jansson, från 1968, på Minnenas television via SVT-play.
Själv var jag ute i sista sekunden, som alltid. Och det ångrar jag nåt enormt för hade jag sett den tidigare hade jag hunnit göra om det flera gånger innan den ikväll försvinner in i tv-arkiven och lämnar mig med melankoli och ett pappersark fullklottrat av citat.

Jag önskar jag vore lite mer som Tove. Hon är så klok och ärlig. Och jag vill leva på en kal och stenig ö med min familj och alla naturkrafterna. Springa ut i en solblekt regnjacka och ta ner flaggorna när det blåser upp till storm, hänga vindskydd över blomlådorna och dra båten högt högt upp på den våta klippan.
Och skriva böcker som går att läsa hur många gånger som helst.

”Man hittar den där platsen som man har sökt hela sitt liv och så är där pissimyror.”

4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.