skatter från Västerbotten och årets premiärsemla

En måndagsmorgon på Vete-Katten

I förra veckan åt jag årets premiärsemla och träffade Västerdrottningen Thea för första gången. Jag hade med mig de två akvarellerna av fårhagen på Holmön jag målat efter hennes foton, och så möttes vi en måndagsmorgon på Vete-Katten. Vi skulle egentligen ha setts fredagen innan men då var jag så fruktansvärt förkyld, och dubbelt upp förbannad och urledsen att behöva ställa in. Tack och lov blev jag bättre under helgen och på måndagen hade Thea en lucka innan hennes tåg skulle gå tillbaka till Västerbotten. Vi fick två timmar tillsammans och de fullkomligt galopperade iväg.

Snön som fallit obönhörligt de senaste veckorna hade bäddat in Stockholm under ett nytt täcke. Theas väska slirade genom modden och en fuktig kyla letade sig in under halsduken men det gjorde ingenting. Vid Centralstationen skiljdes vi åt, med hopp om att kunna ses igen i sommar. Och när jag kom hem på kvällen hade jag fått ett paket som Thea skickat på fredagen efter vår inställda träff. Ett paket fullt av skatter från Västerbotten.

Skatter från Västerbotten

Det första som föll ut gav mig en brusande känsla i magen. Ett mönstrat tyg i svart och vitt. Jag kände omedelbart igen motivet! Thea har själv karvat stämpeln i form av en storspov (Västerbottens landskapsdjur) och tryckt sitt mönster på återbrukad lakansväv. En sann skatt för textilaren och nu måste jag bara besluta vilket projekt som är tyget värdigt.

Omsorgsfullt inlindat i svart silkespapper uppenbarade sig en samling björkrötter i olika tjocklek. I somras gick Thea en kurs i rotslöjd och hennes spegelram och äggkopp väckte lusten i mig att själv få prova. Nu kan jag undersöka tekniken i väntan på att en lämplig kurs dyker upp!

Ur en sexkantig burk med guldlock föll en festmåltid torkade trattkantareller ut. Väldoften av tidig höst tog mig bort från januari och förde mig till de Västerbottniska skogarna. Åh vad jag hoppas att jag får besöka dem i år!

Kortet som skymtar under svamparna är en illustration av Hanna Karlzon (”en annan Västerdrottning”).

I en liten påse Thea sytt fanns fyra bondbönor att så på balkongen i vår. Vifslan försökte genast knycka en.

Men gladast av allt blev jag för den lilla amuletten som låg inpackad i mossgrönt silkespapper. Ett av Theas moln hon skapat i keramik. Det vill jag fästa som en brosch för att bära med mig naturen och vänskapen vart jag går.

Tack Thea, för att jag får vara din vän och för att du fyller mitt liv med så mycket inspiration och omtanke. Tack för dessa Västerbottenskatter, och för att jag alltid kommer minnas årets primärsemla. Och tack för att du utmanar mig kreativt. Idag åker jag till jobbet via biblioteket, för att låna en bok om rotslöjd.