5 januari, 2019
In
Verandaliv
Den här helgen är de sista dagarna av min julledighet, och äntligen får jag tid att skicka ett par försenade julkort. Här är en tillbakablick på några av mina decemberdagar då omvärlden och nuet var som allra vackrast! Upplägget är inspirerat av Wildas sammanställning av julen 2018.
den sjuttonde december 2018, måndag
Det kom lite snö redan i förra veckan men idag vaknar jag till ett landskap som taget ur Narnia. Egentligen vill jag bara be om ledigt och ge mig ut för att Upptäcka. Allting blir förändrat när det täcks i snö. Former förloras och nya dyker upp.
Gustavsberg är som en stor fluffig maräng inbäddad i vispgrädde. På bussen mot stan sitter jag med näsan klistrad mot fönstret och lämnar så när avtryck på rutan när jag hoppar upp och ner i förundran över vartenda träd. Grenarna avtecknar sig som spritsad kristyr mot resten av gräddkakan.
Jag kan inte stanna ute för jag ska på fortbildning och skulptera krokimodell hela dagen. Svårt med den mjuka leran och de korta sessionerna, men roligt och så lärorikt! Ett mål jag vill ta med mig till 2019 är att teckna mer kroki och om möjligt skulptera efter modell igen. På lunchen trycker jag i mig rotselleri med bönor, sköljer ner alltsammans med en kopp kaffe som fortfarande är för het och ger mig ut för att hinna ta några bilder på omgivningen.
På kvällen fortsätter jag till min familj i Törnrosdalen för det årliga pepparkaksbaket. Innan kakorna hunnit svalna är vi igång och spritsar fula ord med kristyren som påminner om drömlandskapet utanför.
Jag sover över där. Så värdefullt att få en helkväll utan att behöva avsätta tid för hemfärd.
den tjugotredje december 2018, dan före dopparedan
En hel dag av matlagning, städning och umgänge. Lika viktig tid som själva julafton. Inom de serviceyrken jag haft jobbade jag alltid den 23:e. Att vara ledig nu är värt ett helt jullov i sig. Andreas står vid spisen. Vegskagen, vegskinka, vegbullar, seitanstek, rödkål och rödbetssallad. Jag doppar mozartkulor i choklad och skulpterar små grisar av marsipanen som blivit över. Syr katternas klappar och små presentpåsar att fylla med godis till mormor och morfar.
den tjugofjärde december 2018, julafton
Vi vaknar vår första julaftonsmorgon i ett snöigt Gustavsberg. Katterna fick sina julklappar. Två fiskar av resttyget från min julklänning, fyllda med kattmynta. I tjugo minuter ligger de under granen i en slö kamp med bytet.
I Törnrosdalen är granen dekorerad i rosa och frostat glas. Ett ljus brinner för farmor som gick bort den här dagen förra året, och för hennes två systrar som lämnade strax därpå. Efter lunch går jag och mellanbrodern ut på en promenad i varsin blinkande tomteluva. När solen går ner blir det bitande kallt och vi är alldeles sluddriga när vi återvänder in. Jag stickar mig igenom julklappsutdelningen, väldigt rofylld över att närvara men inte delta. Att sluta med julklappar är mitt bästa julbeslut och ger mig så mycket mer frid under december. Istället lägger jag upp maskor till en basker och skrattar åt de andras rim – mer avancerade och poetiska för varje år som går!
Tänk att vi fick en vit julafton i år. Det minns jag inte när jag upplevde sist.
den tjugofemte december 2018, juldagen
Juldagen och ingenting står på schemat förutom att äta upp all mat och allt godis. Sagan om Ringen rullar som traditionen bjuder och vi måste ideligen pausa för att googla oss till mer kunskap om en plats, biroll eller filmisk effekt. Är det verkligen ett rimligt sätt Legolas sitter upp på hästen?
Vi har tänkt ligga i en hög i soffan hela dagen, Andreas, katterna och jag. Men så får vi feeling för en vinterpromenad och pausar filmmaratonet en stund. I hamnen ångrar vi alltid att vi inte tog med oss frön till kompisarna.
På vägen hem ligger ett sagolikt ljus över Gustavsberg och jag kan checka av Fota referensbilder så jag kan måla Värmdö-julkort till nästa år från listan över saker att göra i december. Här kommer jag få användning av min Quinacridone Rose.
den första januari 2019, nyårsdagen
Vi går på en promenad och gläds åt att alla fåglar är nya årskryss, även de skator, kajor, gräsänder, hägrar, knölsvanar, blåmesar, talgoxar, nötväckor och koltrastar vi bor granne med och möter dagligen.
Vi träffar också en trädkrypare. Väl kamouflerad mot stammen men upptäcks på det ryckiga rörelsemönstret när han, precis som en mus, kryper fram i jakt på insekter i barkens skrevor. Vår promenadväg är isig och vi går med försiktiga steg, men dagen är ljus och luften frisk. 2018 har varit ett stort och fint år för oss, det är med tacksamhet vi tar farväl och välkomnar det nya.
