mormors bok – en handbunden bok med personliga akvarellillustrationer på varje uppslag
Såhär i gåvornas och klapparnas tid vill jag äntligen visa er en av de mest omtänksamma presenter jag någonsin hört talas om, och en jag fick gåvan att själv skapa grunden för.
Det var ungefär ett år sen nu som min vän och stora källa till inspiration, Västerdrottningen själv, Thea hörde av sig. Kunde jag binda en bok med tretton personliga målningar och plats för långa berättelser? Akvareller att illustrera sånt smått och viktigt som påminner om en älskad mormors liv och vanor. En bok att fylla med minnen för generationerna som kommer sen. En gåva till en mormor men i förlängningen en gåva till hela familjen.
Inget ville jag väl hellre än det, att få vara med och skapa något så fint. Men ni förstår att det var nervigt va? Aldrig har jag arbetat så hårt och så noggrant med någonting förr. Men en bok blev det, mormors bok.
Vad bilderna föreställer kan jag berätta, men vad de symboliserar skriver Thea så mycket bättre om själv.
På första sidan tronade en renfana. Den största av akvarellerna.
På nästa bingotabeller, spiralblock och en gammal telefon.
Svepasken med hembakade kakor.
Tändstickor med blå topp och tärningar till Yatzyspel.
Pannkakor på blommigt porslin och i gjutgärnspanna.
Lingon och blåbär.
En domherre vid vintermatningsstationen.
En gammal 20-lapp med Selma Lagerlöf.
Köttfärssås och spaghetti.
Perkulator och en blå kopp.
Mormor själv i fönstret.
En spark i snöfall.
Rosa pioner.
Och mot bakre pärmen en liten ficka med info om boken.
Jag var så noga med alltsammans och har väl aldrig ansträngt mig så med något som när jag skulle få det grå pappret att sitta rakt mot både pärm och inlaga. Ett misstag var jag ju dömd att i alla fall göra, och det upptäckte jag först efter att jag skickat iväg boken. Två gånger i livet har jag lyckats stava fel på mitt eget förnamn när jag koncentrerat mig väldigt på att det ska bli snyggt skrivet. Den här gången märkte jag alstret med fel årtal. Men Thea upptäckte och åtgärdade felet innan boken lämnades vidare.
Det är alltid en ära att få skapa åt någon annan, särskilt sånt som ska bli personliga presenter. Men av allt magiskt jag fått vara del av toppar mormors bok det mesta. Tänk att mitt ganska så omfattande jobb i slutändan bara blir en bråkdel av värdet. I berättelserna och omtanken sitter den allra största betydelsen.
