Hej på er! Hur har ni det? Jag känner mig lite som att jag tappat bort en vecka. Eller som om veckan tappat bort mig.
Förra fredagen somnade jag med hosta och ömmande nacke och sen dess har jag gått igenom all världens feber, 1,5 liter glass, lika många säsonger av The Great Interior Design Challenge och ett ständigt växlande mellan soffan och sängen. Vi kan väl säga att jag känner mig ganska utled vid det här laget och längtar efter att få röra på mig.
Januari anstränger sig verkligen inte för min skull. Men så sa jag ju rätt ut att jag inte tycker om henne. Utanför fönstret har hon spacklat porslinskvarteren i mjuka, rundade former. Hostan och värken gör mig osugen på att gå ut och pulsa, men hjärnan skriker efter frisk, kall luft. Lite lite ljusare känns det i alla fall, även här nere i öst. Tänk, bara tre månader tills morgonsolen når in i lägenheten igen.
Ensam är jag heller inte. Alltid minst en katt ska trängas.
Jag har broderat färdigt min Blekingesöm, fanns ju inte mycket annat att göra. Nu känner jag Det Avslutade Hantverkets Tomhet och grubblar över vad jag ska ta mig för härnäst. Jag skulle vilja sy en sidensvans bland röda oxelbär, på ljusblått eller oblekt linne. Teckningen på översta bilden gjorde jag som en skiss.
De flesta dagar har jag inte orkat göra annat än att titta på teve och rensa bilder i min dator. Men jag märker att kroppen är på väg att vakna till liv igen när jag blir sugen på att måla. Tre små akvareller i vykortsformat gjorde jag i torsdags kväll. Kanske blir jag redo för resten av livet igen under helgen. Jag hoppas det.
Länktips
Medan jag har återhämtat min energi har andra personer skrivit intressanta och inspirerande inlägg. Här kommer ett gäng lästips till helgen:
Januari är min sämsta månad, så har det alltid varit. Jag vill egentligen bara lägga mig under bordet och läsa. Min mest besökta hemsida den här månaden är kanske bibliotekets. Böcker och blekingesöm är mitt tema för stunden. Ett långsamt tema. Ord för ord, sida för sida, stygn för stygn.
Jag skulle behöva kämpa för att komma upp på morgonen. Kämpa för att starta dammsugaren och kämpa för att komma igång med olika aktiviteter. Men jag gör det inte. Det är som att drivkraften är på paus och allt jag vill är att ta det lugnt. Kanske orkar göra en KonMari-strukturering av någon låda emellanåt. Knarkar städprogrammet som alla andra just nu.
I andra länder tar man siesta när det är för varmt. I Sverige harvar vi på med samma arbetstider och tempo sen industrialiseringen. Utan hänsyn till att det är mörkt och att kropparna är tunga. Jag är glad att jag bara jobbar nio till fem de här första och sista veckorna på terminen, för jag tycker det är o m ö j l i g t att åka hemifrån medan det fortfarande är så mörkt. Nästa vecka börjar undervisningen igen och jag går från kontorstid till eftermiddags- och kvällstid. Jag kommer sakna att kunna se en film efter jobbet, men jag ser fram emot mina långa, egna förmiddagar.
Inne i huvudet snurrar ändå kugghjulen i nån slags långsam vals med tankarna och töcknet. Årets Bullet Journal har motiv ur favoritromanen, Pappan och havet av Tove Jansson. Jag fyller den med mina mål för året, planerar och strukturerar. Skalar bort och kompletterar. Längtar efter lite mer energi men är ganska lugn i att den kommer. Januari är min sämsta månad. Det är okej. Alla de andra blir bättre.
Den här helgen är det ett år sen vi flyttade till Nya Lyan! På fredagen gick flyttlasset ut till Gustavsberg. På lördagen åkte jag tillbaka in till gamla lägenheten som stod tom och sågade upp sju plywoodskivor till sängstommens olika delar ihop med pappa. Det tog elva timmar. På söndagen åkte både jag och Andreas in till stan och gamla lägenheten för att lasta alltihop på släpet. Sen körde vi ut och monterade härligheten, plus packade upp flyttkartonger och allt det där som ni sett i Lilla Inflyttningsfilmen. En helt vansinnig helg, men nu ska vi fokusera på sängbygget! Det här är Det Stora Sänginlägget. Ni har väntat i ett år – jag har återhämtat mig i ett – men nu är jag redo att visa och berätta allt!
Den Stora Sängbyggarfilmen
Innan vi tittar på alla de fina detaljerna och fiffiga lösningarna måste vi se Den Stora Sängbyggarfilmen. Lite för att förstå vad vi egentligen gjorde. De sju plywoodskivorna blev till huvudgavel, sängbotten och sängbord med lådor. Vi byggde alla delar själva och jag kan fortfarande känna sågspånssmaken i munnen.
I filmen kan ni se oss såga, limma och skruva ihop delarna inne i gamla lägenheten. Slipa huvudgavel och sängbord på balkongen i Nya Lyan. Sätta ihop alla delar i sovrummet medan katten Vifslan inspekterar. Montera sänglampor och bädda. Efter att filmen är slut tillkom att jag skar flärpar i vegetabiliskt garvat restläder och monterade med mässingsskruv på alla skåpsluckor och lådor. Magnetlåsen som skulle hålla katterna ute från förvaringsutrymmet undertill har vi fortfarande inte satt fast. Byggprojektet lämnade oss nog med en viss utmattning, men vi har sovit gott och älskat möbeln sen första natten. Och katten Tofslan som aldrig sov hos oss i gamla lägenheten ligger nu vid fotänden varje natt. Det måste ju betyda något!
Allting började med en ritningshurts
Varför kom vi ens på att vi skulle genomföra det här vansinnesprojektet? Jo för att jag hade en alldeles magisk ritningshurts med fem breda, djupa lådor där jag fick plats med alla mina papper, målningar och teckningar. Hurtsen var en stadig möbel som krävde sitt utrymme och som absolut inte under några som helst omständigheter skulle få plats i den ett rum mindre lägenhet vi var på väg att flytta till. Samtidigt svalde den allt vad jag kunde tänkas behöva i pappersväg och alternativet att förvara stora ark på något annat vis hade antagligen bara varit ännu mer skrymmande.
Så allting började med att jag sa till min pappa att jag tänkt på om man kanske kunde bygga en egen sängram och ha hurtsen som bas. Say no more sa han och hämtade datorn. Så började han skulptera fram konstruktionen i ett 3D-moduleringsprogram efter mina instruktioner. Ska man bygga sig en egen säng så hjälper det att ha ett litet bygg-geni till pappa med sig!
Bredvid hurtsen blev ett smalt och djupt utrymme som passar perfekt att förvara packmaterial till mina webbordrar, inslagningspapper och liknande i.
Förvaring under sängen
Eftersom lägenheten inte har något förråd utöver klädkammaren var vi i desperat behov av mer förvaring. På bägge långsidor öppnar sig därför ett luckpar in till utrymmet under sängen. Där stuvar vi undan katternas transportburar, friluftskläder och kängor, mina garner och lite allmän bråte.
Sängborden
De två sängborden fick fyra stora lådor vardera, även denna gång för att ge generös förvaring. Vi byggde lådorna sist på lördagen och det syns att vi började bli riktigt trötta. På vissa ställen är det skruvhål där vi kommit snett och fått göra om, men vad sjutton gör det. Jag trycker plywoodträet är så snyggt och väldigt förlåtande för klösmärken, nagg och kaffefläckar. Från början hade jag tänkt betsa alltsammans vitt, men sen enades vi om att sängen var snyggare trären.
Huvudgaveln
Huvudgaveln består av två plywoodskivor monterade med 15 centimeters mellanrum. Från kortsidorna blir utrymmet till bokhyllor och i mitten sågade vi ut en stor lucka för förvaring av lakan och vintertäcken. Sänglamporna är Ball Wall från Bolia.
På Andreas sida sitter en flasköppnare formad som en bulldogg. Vi invigde den samma kväll som sängen stod färdig.
Bokhyllan
Från bägge sidor av huvudgaveln kommer vi åt fyra hyllplan var. Lagom för ett par böcker att läsa, tråkiga pärmar och ett utrymme för Tofslan att gömma sig i när vi får gäster.
Ovanpå huvudgaveln är en bred, härlig yta att pynta med tavlor och prylar. På den här bilden syns en målning med dödskallefrukt av Linnéa And-Ast, ett analogt foto Andreas tagit vid Coney Island, planschen Easter morning in Chicago 1941 av Russell Lee, och en etsning över Øksfjordjøkelen av min favoritgrafiker Mattias Fagerholm.
Tack!
Och det var Det Stora Sänginlägget! Avslutningsvis vill jag återigen säga ett stort, fett TACK från oss båda till Tobias, Sten, Martin och mellanbrorsan som hjälpte till att släpa upp alla skivor och ner alla halvfärdiga delar till/från gamla lägenheten, och i synnerhet TACK till pappa utan vars beräkningar, verktyg, tid och omtanke denna möbel aldrig någonsin hade kommit till.
2019 vill jag inspireras av Fredrika som brukar börja varje månad med att titta tillbaka på samma tid förra året! Så här kommer lite av vad jag gjorde i januari 2018:
Det helt klart största som hände oss i januari och på hela året var att vi lämnade lägenheten vid St Eriksplan, och utsikten över takåsarna…
… för att flytta till Gustavsberg, med utsikt över en byggarbetsplats!
Under en intensiv tredagarshelg körde vi alla möbler, kartonger, katter och krukväxter tvärs genom stan. Vi möblerade, packade upp, skruvade, och byggde faktiskt en hel sängstomme mitt i oredan!
Jag blir så fruktansvärt matt när jag tittar tillbaka på de här bilderna, och vill knappt att de ska nå internets ljus. Men samtidigt tycker jag det är ganska roligt! I efterhand undrar jag hur sjutton vi orkade oss igenom den där helgen, men å andra sidan fick vi snabbt Nya Lyan att kännas som ett hem. Puh!
Jag gjorde en timelapse-film av alltihop och är det någon som njuter av att se oss pusta och skruva kan jag rekommendera den. Själv tittar jag helst på katterna i bakgrunden. De var inte nöjda över den långa bilresan och Vifslan somnade utmattad i bokhyllan så fort vi kommit fram. Men redan dagen därpå var bägge hemmastadda och skulle som vanligt vara med på allt! Fina kissarna.
Mellan flyttlådelossningarna broderade jag Järvsösöm som en del i Jennys utmaning. Jag var väldigt inspirerad, lånade böcker på biblioteket och tänkte på röda tofsar både på vägen till och tillbaka från jobbet.
Och snön, som vänligt avvaktat till efter flytthelgen, föll i veckor utanför fönstret. På vår första promenad träffade vi sidensvansarna och det kändes alldeles märkligt och magiskt att få bo så nära dem.
Sammanfattningsvis kan vi väl säga att jag idag är himmelens glad över att inte vara i samma situation nu som i januari förra året. Men också tacksam för allt jobb vi gjorde då som la grunden för vad vi har idag. Jag är också stolt över att ha pallat med allt vad det innebär att vara nyinflyttad och långtbortflyttad från jobb och familj i ett år. Det var ett läskigt beslut att lämna stan och nog tar pendlingstiden ut sin rätt med mig ibland, men som jag trivs när jag kommer hem och när jag är ledig. Fina lilla Värmdö, hos dig hör vi hemma.
Det var mitt januari förra året! Minns ni vad ni hade för er? Hur har livet förändrat sig sedan dess?
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
