the sun is up, the world is flat

Hej, jag tänkte vara lite mindre pretantiös och intressant och berätta vad jag gjort på sistone istället för att överanalysera saker och bomba med bilder. Sedan senaste uppdateringen-i-punktform har jag bland annat:

o Druckit fem koppar kaffe och tre glas Baileys hos Hanna, ätit tre muffins och gått en långpromenad under vilken vi inte mötte några mörka mystiska mycket stiliga främlingar med stora maskulina hundar och en doktorsexamen och goda värderingar och superkrafter.
o Gått på superdisco i min Iron Man-tröja och sjungit I WOULD WALK FIVE HUNDRED MILES AND I WOULD WALK FIVE HUNDRED MORE.
o Firat mamma 51 och mormor 75 två ggr.
o Passat grannpojkarna fyra gånger och spelat bandy, läst sagor, kört med bilar, grävt i sandlådan, gungat, tittat på pappas gräsklippare, blåst på bulor, blåst på klämda fingrar, kört racervagnen och torkat snor.
o Haft planeringsmöte med riktigt fika.
o Gått på spa på Hässelby Slott och fått frans- och brynfärgning som inte gav något resultat alls.
o Ätit thaiwok i kvällssolen med Martin, Mattias och Hanna.
o Sett på Bröderna Lejonhjärta med Martin, Mattias, Hanna, Lucas, Lo och Lindis.
o Sett på Iron Man med Martin, Mattias och Lindis.
o Lärt mig skillnaden mellan en kvinnlig och en manlig scartsladd.
o Fått ett urfint vykort från Nya Zeeland!
o Sett Melody Gardot på China Teatern (det kanske jag analyserar senare i alla fall).
o Pratat bort alla mina pengar i utrikessamtal med Skåne och Småland.
o Sällskapat i stan med Carolina när hon förbrukat pengar och sällskapat vidare hemma hos mig.
o Bokat premiärbiljetter till Iron Man 2!!!

Nu ska jag hämta lillebror-T och sen ska jag hämta grannbarnen och ikväll bär det av in till el Stockholmo för action, explosioner, superkrafter och Världens Vackraste Karl!

Jag har förresten också funderat över om man börjar ställa för höga krav på manfolket när man tycker de ska ha superkrafter och en arc reactor över hjärtat för att vara intressanta. Men varför skulle man nöja sig med mindre?

rubrik ur HOIST THAT RAG av TOM WAITS
5

you never can tell with bees

Jag har aldrig tyckt om Nalle Puh. Den enda karaktären i Disneys version som jag tyckt är något intressant är Kanin, och det bara för att han är så dryg – vilket jag också skulle ha varit om jag satt fast i en skog med en idiot som Puh, en fjant som Nasse och en manodepressiv tiger som närmsta grannar.
Men i de flesta fall är grundhistorien bättre än tolkningarna, så när jag hittade Winnie The Pooh (1926) av A.A. Milne på Erikshjälpen för fem spänn häromdagen tyckte jag den dumma gamla björnen var värd en ny chans – och det visade sig stämma.

Boken är så fin i sig, i svartblå pärmar med grova sidor och E.H. Shepards underbara illustrationer. Sen är historierna i gamla barnböcker fylligare och mer djuplodande än man tror när man är liten, och karaktärerna i Sjumilaskogen så mycket färgstarkare än i Disneys serie: Uggla är ingen vis gammal get utan en felstavande, överpretentiös hycklare som smyger in svåra ord i sina meningar för att verka förmer än de andra; Nasse nöjer sig inte med ett liv som fegis utan gör sitt bästa för att dölja att han är rädd och konkurrerar hela tiden med Puh om vem som vågar mest = han är snarare modig som möter sina rädslor; Kanin är inte bara dryg, han är en främlingsfientlig liten ond typ som planerar att stjäla känguruungen Ru för att driva bort honom och hans mamma från skogen; Puh är dum men inte så frustrerande som i filmerna, bara obekymrad och fullt medveten om det faktum att hans hjärna består av bomull.

“Well,” said Owl, “the Customary Procedure in such cases is as follows.”
“What does Crustimoney Proseedcake mean?” said Pooh. “For I am a Bear of Very Little Brain, and long words Bother me.”

Men Ior är nog ändå värst. Han är inte bara lite dyster och otursförföljd, han är i verkligt behov av terapi! Han står halva dagarna och tittar på sin egen spegelbild upprepandes ordet ’patetisk’ för sig själv; när han tappat bort sin svans är han säker på att någon tagit den ifrån honom för att jävlas, för det vore ”just likt dem”; när Puh säger att Kanins vänner och släktingar kan gå efter Ior i ledet svarar åsnan bittert att han inte ville gå på den här ’Expotitionen’ från första början, men här är han nu, och ska han gå i slutet så vill han vara slutet; och när han blir bjuden på kalas måste han fråga om fem gånger för att vara säker på att hans sällskap verkligen är önskat och godkänner till sist inbjudan med orden ”A mistake, no doubt, but still, I shall come. Only don’t blame me if it rains.”.

Av hela hans skrivsätt får jag uppfattningen att Milne var en förfärligt fin och barnvänlig människa. Bara det faktum att han skriver historier om sin fyraåriga son och hans leksaker, och att han gör det med själ och hjärta, är väl bevis nog på det, men framför allt styckena av nutid, mellan kapitlen om björnens äventyr, får mig att tänka på världens-bästa-morfar. Då får Christopher Robin möjlighet att ställa frågor, inte för att han själv inte förstår men för att hans nalle behöver få saker förtydligade, och det är det finaste på något vis.



“And if anyone knows anything about anything,” said Bear to himself, “it’s Owl who knows something about something,” he said, “ or my name’s not Winnie-the-Pooh,” he said. “Which it is,” he added. “So there you are.”

ur WINNIE THE POOH av A.A. MILNE
6

nörderi

Jag förväntar mig inte att någon som inte offrar fredagskvällarna för att hänga i stallet ska förstå, men vi som håller på med världens bästa sport och har världens bästa lagkamrater vet vilken magi som kan uppstå när man hamnar på Rätt Häst.
Idag gick Boozter Boy, eller Bozze, med på vår lektion för första gången, och jag fick den äran. Han såg inte särskilt spännande ut – brun med svart man, en liten vit stjärn och halvstrumpa på ena bakbenet – men han hade charm och den lös igenom det alldagliga yttre. Hälsa, nosa, nosa, gosa, bli klappad på halsen, kliad bakom öronen – som en stor nallebjörn, spetsade öron till och med när jag drog åt sadelgjorden.

”I-M, behöver jag spö på Bozze?”
”Nehej du behöver starka armar, det där är en racinghäst! Han är snabb och stark och livrädd för hörnet där jackorna hänger och långsidan vid läktaren. Har man inte kontroll över honom i traven så är han läskig för han ökar som fan. Galoppera får du göra på en volt för på rakspår går han för fort. Jag har fullt förtroende för att du ska klara av det!”

Nacken krökt, full fart framåt, flygande steg och spänstlig som en fjäder. Ett litet lätt pet och han for iväg i skänkelvikningar. Desto mer förhållningar för att få honom att sakta in. Visserligen gjorde han sitt bästa för att slippa gå för nära läktaren, och när hästen bakom honom sket hoppade han en meter för att han blev skraj för dunsarna. Jag menar – silly old bear horse! Men gud vad jag är kär.

Tolv år och pensionerad travare, och folk har fördomar mot sådana. Jag har aldrig ridit en så fin häst.

”Sluta le Alicia, SÅ bra är han inte!”

Dödstrött och helnöjd. Ikväll skulle jag kunna dö lycklig. Kommer flyta på rosa moln i en minst en vecka – man kanske ska passa på att skriva CV och söka jobb och skriva omtentor och bestiga Mount Everest nu när allting känns möjligt.
Det är fånigt hur mycket ridningen gör, men den är värd alla mina fredagskvällar.


Och Hanna – jag är ledsen att du inte var med och såg oss, du hade varit avundsjuk! På honom ställer jag upp i VM eller OS eller vad du vill.

3

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.