korrespondens & ankdammar


Om kvällarna i Yorkshire åt vi hos C&C och stannade kvar där tills ögonen gick i kors av trötthet, rödvin och Pimms. Hemma hann vi inte med mycket mer än att sova och äta frukost, samt att skriva ett eller annat vykort med ytte-pyttesmå bokstäver för att få rum med allt som måste sägas i sådana.


Jag upptäckte att pojkavdelningarna i brittiska klädaffärer rymmer bästa shoppingen.


Måndagen den femte april tog vi emellertid ledigt – eller, mamma och jag gjorde det. Killarna for iväg med pappa och Mr C på riddarmuseum och lämnade oss damer i lugnan ro. Vi knallade in till Harrogate och såg vad som fanns att göra där (inte mycket), shoppade lite (jag hittade en röd jacka med vita prickar, fantastiskt cirkus-tivoli-söt men kräver väldans bra humör för att kunna bäras, kommer på bild någon gång i framtiden när jag är på sådant).
Det hade som sagt regnat medan vi var på Castle Howard och fortsatte så under natten. På vägen till Harrogate hittade vi en översvämmad gräsmatta där någon underbar människa placerat ut tre små plastankor. När vi gick hem igen var de borta.


Tillbaka i stugan avnjöt vi kaffe och scones framför en mysig film. Ganska precis vad man behövde efter alla äventyr. Gott var det också och bittert ångrade vi att vi inte köpt med oss mer än en och en halv scone var…

3

datorn som kallades Det

Min förra dator pensionerades i början av året och gav plats för denna nya medlare av modern teknik. Vi hade lite svårt att komma överens till en början och ett tag var jag nästan villig att sända saken till soptippen och betala tredubbla summan för ytterligare en. Följden blev den att datorn inte fick något namn, eftersom jag inte tyckte om den och knappast kunde namnge den efter en fiende (tanken var ju ändå att vi skulle spendera ett par år ihop). Han skulle ha hetat Jake, efter vem har jag ingen aning om (hum…), men han gjorde sig aldrig förtjänt av namnet och har alltså varit Datorn Som Kallades Det i fyra månader nu.
Idag ser vår relation emellertid helt annorlunda ut – datorn har lärt sig vem som bestämmer i hushållet och gör för det mesta som han ska. Efter att ha lärt känna varann trivs vi riktigt bra ihop och han kommer ständigt med nya överraskningar (vilken karl gör egentligen det?).

Eftersom jag inte har någon TV på rummet, inte laddar ner och den förra datorn var för gammal för att spela dvd:er utan att hacka, ryka och börja skaka okontrollerat har jag aldrig upplevt känslan av att ligga i min egen säng och se på film. Det var först igår som det slog mig att detta faktiskt är möjligt nu och följaktligen skyndade jag mig i säng för att somna till Iron Man (ja jag vet att jag är enformig). Det var i samma ögonblick som Robert Downey Jr.s välskapta uppenbarelse framträdde på skärmen som jag insåg vad Datorn Som Kallades Det skulle heta. Det var ganska självklart:

Vem är förbannat egocentrisk, oförskämd, narcissistisk, omoralisk och högfärdig men alldeles oemotståndligt underbar? Min dator, och… Tony Stark!

Nu sitter jag alltså och knappar på ’Tony’. Mycket nöjd med mig själv, och för tillfället med honom. Det känns särskilt bra eftersom kameran heter Tobey, vilket inte direkt är ett namn som skär sig mot det nya.
Frågan är bara vem som ska heta Jake och när han planerar att göra entré i min värld. Fråga nummer två är om han måste vara en apparat eller om man kan få lite mer medvind på den punkten.


Bild från inatt, när jag såg på film på Datorn Som Kallades Tony för första gången.

rubrikinspiration ur A CHILD CALLED IT av DAVE PELZER
5

self-pity

Eftersom allt Miriam behövde var min kärlek och köttbullar (och kaffe i muminkoppar) såg vi till att hon bokade biljetter hit i juni. Hon utstötte också de troligtvis klokaste ord någon någonsin sagt:

”Jamen när det regnar kommer det ju en massa blommor sen!”

Önskar man hade den inställningen jämt.
Särskilt idag, och senaste dagarna, som har varit dåliga. Undrar om jag håller på att förkyla mig för jag är nere och risig och idag sov jag till kvart över ett. Jag tror inte det hänt förr – jag sover aldrig till längre än elva och sällan ens det. Regnar gör det också. Man får väl se det positivt – det kommer ju blommor och morsans gödsling slutar stinka.

Rädda mig snälla.

2

my safety rope

Har haft en uppsättning risiga dagar och nu saknar jag en viss nos och ett särskilt par mjuka öron lite mer än vanligt. Om en vecka kommer hon hit.

rubrik ur SAFETY ROPE av MICK FLANNERY
4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.