alligatormat & sjangdobla byggherrar

Idag hade jag min sämsta arbetsdag på många många månader. Ungefär sådär så man får god lust att vältra sig i köttspad och leverpastej för att sen slänga sig handlöst över räcket till alligatorterrariet redan innan klockan slagit ett. Allt ordnade visserligen upp sig efter att lunchrushen lagt sig men den dåliga starten förpestade återstoden av dagen och försatte oss alla i tredje gradens posttraumatisk koma.

Som om inte det vore nog bangade jag på after work för att gå på teater ensam, vilket, sin romantiska klang till trots, inte resulterade i någon enlevering eller närmanden och skamliga förslag från mörk, mystisk, kulturell främling. Istället får jag, så snart jag kommit hem (från en visserligen mycket bra teaterföreställning), veta att min bedårande byggarbetarcrush sitter vid bordet invid kollegornas och ölar. Blir avundsjuk som ett förbannat bi.

(Min bedårande byggarbetarcrush är ett ungt, mycket stiligt mansstycke som kommer in och köper mat av mig varje ljuvlig vardag i sällskap av en handfull nästan lika tjusiga kollegor. Han är så sjangdobel att knäna viker sig på ett stackars uttråkat cafébiträde. Vi har hittills sagt ”hej”, ”god morgon”, ”dagens?”, ”dagens tack”, ”tack så mycket” och ”smaklig måltid” till varandra. Känner att det är på god väg. Känner att det hade varit på mycket godare väg om jag inte varit svår på teatern utan lättflörtad på after worken ikväll.)

Vore det inte, egentligen, ett ganska strategiskt val att åka tillbaka och sluta upp nu? Nära till jobbet imorgon bitti ju. Duscha kan man göra på plats och frukost behöver jag ingen för jag ämnar leva på skiftnyckelkärlek och ljuva löften om muttrar och mejslar.

På måndag blir det till att be om namnförtydligande, personnummer, telefonnummer och civilstånd på kvittot. ”Vi tar stickprover till en marknadsundersökning, var god möt mig efter stängning för fördjupningsstudier!”

6

to be continued

Jag verkar bara kunna producera följetongsinlägg just nu. Jag gillar följetongsinlägg, de behöver varken ha en intresseväckande början eller ett sammanknytande slut. Ska nog bli novellförfattare ändå. Det blir ingen stor bok om havet, bara hundrafemtiosju brottsstycken.

0

shuffle

Försommarregn och den perfekta söndagen att mysa omkring barbent i yllesockor medan en nymorgnad rufsig man i bara t-shirt och kalsonger lägger tusenbitarspussel på lägenhetsgolvet. Och man står sig på en kopp kaffe och håret är tovigt och man lyssnar på blues och på smattret mot balkongräcket. Fönstret står på glänt för det är fortfarande varmt trots att det regnar, och i den smala springan röker han en cigarett och slår ut askan i luften över den blygrå asfalten under den blygrå himmelen. Och man säger nästan ingenting till varandra för det behövs inte.

Vilken härlig dag att åka till Skansen, tänkte jag, och gick genom vattenpussarna i trasiga skor, utan yllesockor och knappast barbent eller ackompanjerad av ett orakat maskulinum.

Städstoppet som upphörde i torsdags verkar ha släppt en tidigare okänd och fortfarande i högsta grad förnekad filifjonka lös inom mig. Den här dagen kan bli ihågkommen som den då Elin och jag fick stora städmanin tjugo minuter innan stängning och jag omstrukturerade hela diskrummet med en flaska desinficerande i ena handen och ett jävlar anamma i den andra. Otroligt att vi ändå var därifrån till klockan sex.

”… hon skurade med ett slags omsorgsfullt raseri så som kvinnor städar när de inte får slå.”

ur DEN ÄRLIGA BEDRAGAREN av TOVE JANSSON, 1982

Gjorde en megabeställning från cdon igår för att fira den krassliga aprillöningen och fick en On Demand-film på köpet. Så ikväll tankade jag New York, I Love You efter Rubensteins rekommendation och gillade den mycket mycket. Som Love Actually för svåra människor. Sitter och okynnestittar en gång till.

I’m Tore Down

1

salighetssaker (3)

aliciasivert alicia sivertsson stolar pinnstolar stol pinnstol chair chairs
Den där gången då jag och Storsleven gick på Eriskhjälpen ihop och letade efter hennes fulländade vardagsrumsbord hittade jag en uppsättning fulländade pinnstolar som jag inte köpte, varpå jag ångrade mig förskräckligt och fick skicka dit pappa med bilen vid nästa öppningstillfälle. 65 kronor stycket kostade de fyra stolarna, och därtill har jag köpt färg för ett par hundra riksdaler. Ommålning pågår nu för fullt, för rött är ju bra förstås men jag tror ändå att de gör sig bäst i halvblankt vitt.

aliciasivert alicia sivertsson stol pinnstol chair
Två lager grundfärg, två-tre lager täckfärg. Sen ska det sys dynor!

4

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.